Ecclesiastes 4
1 But I returned and considered all the oppressions that are done under the sun; and behold the tears of such as were oppressed, and they had no comforter; and on the side of their oppressors there was power, but they had no comforter.
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 Wherefore I praised the dead that are already dead more than the living that are yet alive;
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 but better than they both is he that hath not yet been, who hath not seen the evil work that is done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 Again, I considered all labour and all excelling in work, that it is a man's rivalry with his neighbour. This also is vanity and a striving after wind.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool foldeth his hands together, and eateth his own flesh.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 Better is a handful of quietness, than both the hands full of labour and striving after wind.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 Then I returned and saw vanity under the sun.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There is one that is alone, and he hath not a second; yea, he hath neither son nor brother; yet is there no end of all his labour, neither is his eye satisfied with riches: 'for whom then do I labour, and bereave my soul of pleasure?' This also is vanity, yea, it is a grievous business.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 Two are better than one; because they have a good reward for their labour.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 For if they fall, the one will lift up his fellow; but woe to him that is alone when he falleth, and hath not another to lift him up.
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Again, if two lie together, then they have warmth; but how can one be warm alone?
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And if a man prevail against him that is alone, two shall withstand him; and a threefold cord is not quickly broken.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 Better is a poor and wise child than an old and foolish king, who knoweth not how to receive admonition any more.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For out of prison he came forth to be king; although in his kingdom he was born poor.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I saw all the living that walk under the sun, that they were with the child, the second, that was to stand up in his stead.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 There was no end of all the people, even of all them whom he did lead; yet they that come after shall not rejoice in him. Surely this also is vanity and a striving after wind.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
