Ecclesiastes 12

1 Remember then thy Creator in the days of thy youth, before the evil days come, and the years draw nigh, when thou shalt say: 'I have no pleasure in them';

Tänk uppå din Skapare i dinom ungdom, förr än de onda dagar komma, och åran nalkas, då du varder sägandes: De behaga mig intet;

2 Before the sun, and the light, and the moon, and the stars, are darkened, and the clouds return after the rain;

Förr än solen och ljuset, månen och stjernorna mörka varda, och molnen igenkomma efter regn;

3 In the day when the keepers of the house shall tremble, and the strong men shall bow themselves, and the grinders cease because they are few, and those that look out shall be darkened in the windows,

På den tid, då väktarena i huset darra, och de starke kröka sig, och mölnarena stå fåfänge, derföre att de så få vordne äro; och synen varder mörk genom fenstren;

4 And the doors shall be shut in the street, when the sound of the grinding is low; and one shall start up at the voice of a bird, and all the daughters of music shall be brought low;

Och dörrarna på gatone tillslutna varda, så att rösten af qvarnene tystnar, och uppvaknar när foglen sjunger, och sångsens döttrar varda nedertryckta;

5 Also when they shall be afraid of that which is high, and terrors shall be in the way; and the almond-tree shall blossom, and the grasshopper shall drag itself along, and the caperberry shall fail; because man goeth to his long home, and the mourners go about the streets;

Så att de ock för höjderna frukta sig, och rädas på vägen; när mandelträt blomstras, och gräshoppan förtynges, och all lust förgås; ty menniskan far dit hon evinnerliga blifva skall; och de som gråta, gå omkring på gatone;

6 Before the silver cord is snapped asunder, and the golden bowl is shattered, and the pitcher is broken at the fountain, and the wheel falleth shattered, into the pit;

Förrän silftåget bortkommer, och guldkällan utlöper, och ämbaret gistnar vid brunnen, och hjulet söndergår vid brunnen.

7 And the dust returneth to the earth as it was, and the spirit returneth unto God who gave it.

Ty stoftet måste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver.

8 Vanity of vanities, saith Koheleth; all is vanity.

Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är fåfängelighet.

9 And besides that Koheleth was wise, he also taught the people knowledge; yea, he pondered, and sought out, and set in order many proverbs.

Den samme Predikaren var icke allenast vis; utan han lärde ock folket god lärdom, och märkte, och utransakade, och sammansatte mång ordspråk.

10 Koheleth sought to find out words of delight, and that which was written uprightly, even words of truth.

Predikaren sökte, att han måtte finna tacknämlig ord, och skref rätt sanningenes ord.

11 The words of the wise are as goads, and as nails well fastened are those that are composed in collections; they are given from one shepherd.

Denna de visas ord äro spjut och naglar, skrefne genom församlingenes mästare, och gifne af enom herda.

12 And furthermore, my son, be admonished: of making many books there is no end; and much study is a weariness of the flesh.

Tag dig vara, min son, för andra flere; ty ingen ände är uppå att dikta böcker, och mycken predikan gör kroppen trött.

13 The end of the matter, all having been heard: fear God, and keep His commandments; for this is the whole man.

Låt oss höra hufvudsummona till all lärdom: Frukta Gud, och håll hans bud; ty det hörer allom menniskom till.

14 For God shall bring every work into the judgment concerning every hidden thing, whether it be good or whether it be evil.

Ty Gud skall hafva fram alla gerningar för domen; ja, ock de der fördolda äro, ehvad de äro goda eller onda.