Romans 11
1 I SAY then, Hath God rejected his people? God forbid. For I also am an Israelite, of the seed of Abraham, of the tribe of Benjamin.
Så säger jag nu: Hafver Då Gud bortkastat sitt folk? Bort det; ty jag är ock en Israelit, af Abrahams säd, af BenJamins slägte.
2 God hath not rejected his people whom he foreknew. Know ye not what the scripture saith of Elias? how he maketh intercession with God against Israel, saying,
Gud hafver icke bortkastat sitt folk, som han hade föresett tillförene. Eller veten I icke hvad Skriften säger om Elias? huru han går fram för Gud emot Israel, och säger:
3 “Lord, they have killed thy prophets, and digged down thine altars; and I only am left, and they seek my life.”
Herre, de hafva dräpit dina Propheter, och hafva slagit ned din altare; och jag är allena igenblifven, och de fara efter mitt lif.
4 But what saith the oracle of God to him? “I have left to myself seven thousand men who have not bowed the knee to Baal.”
Men hvad säger honom Guds svar? Jag hafver mig igenleft sjutusend män, som icke hafva böjt sin knä för Baal.
5 So then at this present time also there is a remnant according to the election of grace.
Så är det ock i denna tiden med de igenlefda, efter nådenes utkorelse.
6 But if by grace, it is no more by works: otherwise grace is no more grace. But if by works, it is no more grace: otherwise work is no more work.
Är det nu af nåd, så är det icke af gerningom; annars vore nåd icke nåd; är det ock af gerningom, så är det nu icke nåd; annars är gerning icke gerning.
7 What then is the result? Israel hath not obtained that which it seeketh; but the election hath obtained it, and the rest were blinded,
Huru äret då? Det Israel söker, det får han icke; men utkorelsen får det; de andre äro förblindade;
8 as it is written, “God hath given them the spirit of slumber, eyes that they should not see, and ears that they should not hear; unto this present day.”
Såsom skrifvet är: Gud hafver gifvit dem en förbittrad anda; ögon, att de icke se skola, och öron, att de icke höra skola allt härtilldags.
9 And David saith, “Let their table be for a snare, and for a trap, and for a stumbling-block, and for a recompence unto them:
Och David säger: Låt deras bord varda en snaro, och till bekajelse, och till förargelse, och dem till deras rätta lön.
10 let their eyes be blinded, that they may not see, and bow down their back continually.”
Varde deras ögon förblindad, att de icke se; och böj deras rygg alltid.
11 I say then, Have they stumbled so as to fall? God forbid: but by their stumbling salvation is come to the Gentiles, to provoke them to jealousy.
Så säger jag nu: Hafva de då fördenskull stött sig, att de skulle falla? Bort det; men af deras fall hände Hedningomen salighet, på det att han dermed skulle uppväcka dem till nit.
12 For if their stumbling is the riches of the world, and their diminution the riches of the Gentiles; how much more their fulness?
Är nu deras fall verldenes rikedom, och deras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket mer deras fullhet?
13 For I address myself to you Gentiles; inasmuch as I am indeed the apostle of the Gentiles, I exalt my ministry:
Eder Hedningomen säger jag: Efter det jag är Hedningarnas Apostel, prisar jag mitt ämbete;
14 if by any means I might provoke to jealousy my flesh, and save some of them.
Om jag kunde någorledes uppväcka dem, som mitt kött äro, till nit, och göra några saliga af dem.
15 For if the rejection of them is the reconciliation of the world, what shall their recovery be, but life from the dead?
Ty om deras bortkastelse är verldenes försoning, hvad blifver Då deras upptagelse annat än lif ifrå de döda?
16 Now if the first fruits be holy, so is the mass: and if the root be holy, so are the branches.
Är förstlingen helig, så är ock väl hele degen helig och om roten är helig, så äro ock qvistarna helige.
17 But if some of the branches have been broken off, and thou though a wild olive hast been grafted in among them, and become a partaker of the root and fatness of the olive tree;
Om nu någre af qvistarna äro afbrutne, och du, som var ett vildoljoträ, blef der inympad igen, och äst vorden delaktig af oljoträns rot och fetma;
18 boast not against the branches. But if thou boast, thou bearest not the root, but the root thee.
Så beröm dig icke emot qvistarna. Om du berömmer dig, så bär ju icke du rotena, utan roten bär dig.
19 Wilt thou say then, The branches were broken off, that I might be grafted in?
Så säger du då: Qvistarna äro afbrutne, på det jag skulle inympas.
20 Admitted; by unbelief they were broken off, and thou standest by faith. Be not high minded, but fear:
Sant säger du; de äro afbrutne för otrones skull; men du äst ståndandes genom trona; var icke för stolt i ditt sinne, utan var i räddhåga.
21 for if God spared not the native branches, tremble lest he spare not thee.
Ty hafver Gud de naturliga qvistar icke skonat, se till, att han icke heller skonar dig.
22 Behold therefore the kindness and severity of God: to those indeed who fell, severity; but unto thee, kindness, if thou continuest in that kindness: otherwise thou also shalt be cut off.
Så se nu här Guds godhet och stränghet; strängheten på dem som föllo, och godheten på dig, så framt du blifver i godhetene; annars varder du ock afhuggen;
23 But they also, if they continue not in unbelief, shall be grafted in: for God is able to graft them in again.
Och de inympas igen, om de icke blifva i otrone; ty Gud är mägtig åter inympa dem.
24 For if thou hast been cut out of the naturally wild olive, and contrary to nature hast been grafted into the good olive: how much more shall these, which are native branches, be grafted into their own olive tree?
Ty äst du af ett naturligit vildoljoträ afhuggen, och förutan naturen inympad uti ett sannskyldigt oljoträ; huru mycket mer måga de, som naturlige qvistar äro, inympas uti sitt eget oljoträ?
25 For I would not that you should be ignorant, brethren, of this mystery, lest ye should be wise in your own conceits; that blindness in part is come on Israel, until the fulness of the Gentiles be come in.
Käre bröder, jag vill icke fördölja eder denna hemlighet, på det I icke skolen högmodas vid eder sjelfva, att blindheten är Israel endels vederfaren, tilldess Hedningarnas fullhet inkommen är;
26 And so all Israel shall be saved: as it is written, “The Deliverer shall go forth out of Sion, and shalt turn away ungodliness from Jacob;
Och så varder hele Israel salig; såsom skrifvet är: Af Zion skall den komma som fria skall, och afvända ogudaktigheten af Jacob.
27 and this is my covenant with them, When I shall take away their sins.”
Och detta är mitt Testament med dem, då jag borttager deras synder.
28 As concerning the gospel indeed, they are now enemies for your sakes: as concerning the election, they are beloved for the fathers’ sake.
Efter Evangelium håller jag dem för ovänner, för edra skull; men efter utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas skull.
29 For unchangeable are the gifts and the calling of God.
Ty Guds gåfvor och kallelse äro sådana, att han kan dem icke ångra.
30 For as ye also in times past did not believe in God, but now have obtained mercy through their unbelief:
Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, och hafven dock nu öfver deras otro fått barmhertighet;
31 so also these now have not believed in your mercy, that they also might obtain mercy.
Så hafva ock nu de icke velat tro på den barmhertighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhertighet vederfaras.
Ty Gud hafver allt beslutit under otro, på det han skall förbarma sig öfver alla. (eleēsē g1653)
33 O the depth of the riches both of the wisdom and knowledge of God! how unsearchable are his judgments, and how incomprehensible his ways!
O! hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegripelige äro hans domar, och oransakelige hans vägar.
34 For who hath known the mind of the Lord, or who hath been admitted his counsellor?
Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho hafver varit hans rådgifvare?
35 Or who hath first given unto him, and it shall be repaid him again?
Eller ho hafver gifvit honom något tillförene, det honom skall betaladt varda?
