Mark 9
1 AND he said unto them, I tell you of a certainty, that there are some standing here who shall not taste of death, until they see the kingdom of God come with power.
Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»
2 And six days after Jesus taketh with him Peter and James and John, only, and carrieth them up with him into an exceeding high mountain in great privacy; and was transfigured before them.
Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 His garments became glistering, exceeding white, like snow; such as no fuller upon earth can whiten.
och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
4 And there appeared to him Elias with Moses: and they were conversing with Jesus.
Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 Then Peter addressing him, said unto him, Master, it is desirable for us to be here: and let us erect three tents, one for thee, and one for Moses, and one for Elias.
Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
6 For he knew not what he should say: for they were very much affrighted.
Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
7 And there came a cloud overshadowing them: and there came a voice out of the cloud, saying, This is my beloved Son: hear him.
Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»
8 And instantly looking round, they saw no man any longer with them, but Jesus only.
Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
9 And as they were coming down from the mountain, he strictly charged them, that they should tell no man what they had seen, till after the Son of man should have arisen from the dead.
Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
10 And they caught at that word, considering among themselves what this rising from the dead could mean.
Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
11 And they asked him, saying, Why say the scribes, that Elias must come first?
Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»
12 Then he answering said unto them, Elias indeed cometh first, and will reform all things; and how speaks the scripture of the Son of man? That he must suffer many things, and be treated with contempt.
Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
13 But I say unto you, that Elias is come, and they have done to him whatsoever they chose, as it is written of him.
Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»
14 And when he came to his disciples, he saw a great crowd around them, and the scribes disputing with them.
När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
15 And immediately all the multitude, when they beheld him, were struck with amazement, and coming to him, saluted him.
Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
16 And he asked the scribes, What are ye disputing about among yourselves?
Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»
17 And one of the people addressing him, said, Master, I have brought my son to thee, who hath a dumb spirit;
Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
18 and wherever he seizeth him, he throws him into strong convulsions: and he foams at the mouth, and grinds his teeth, and pines away. And I spoke to thy disciples, that they should cast him out; and they were unable.
Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»
19 Then addressing him, he said, O faithless generation, how long shall I be with you? how long shall I bear with you? bring him to me.
Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»
20 And they brought him unto him. And seeing him, instantly the spirit threw him into convulsions; and falling to the ground, he rolled about, foaming at the mouth.
Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 And he asked his father, For how long a time hath this been the case with him? And he replied, From his infancy.
Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
22 And often it hath cast him into the fire, and into water, to destroy him: but if thou art able, have compassion upon us, and help us.
och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»
23 Then said Jesus unto him, This is the point: if thou canst believe, all things are possible to him that believeth.
Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»
24 And immediately the father of the child said with tears, I believe, Lord! help my unbelief!
Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»
25 Then Jesus, seeing that the multitude were running up to him, rebuked the unclean spirit, saying to him, Thou dumb and deaf spirit, I command thee, come out of him, and enter into him no more.
Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»
26 And screaming, and convulsing him violently, it came out: and the child lay as if dead; insomuch that many said, He is dead.
Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
27 But Jesus taking him by the hand, raised him up; and he arose.
Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
28 And when he was come into the house, the disciples asked him privately, Why could not we cast it out?
När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
29 And he said to them, this kind can be driven out by nothing but prayer and fasting.
Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»
30 And going from thence, they passed through Galilee: and he would not have any person know it.
Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.
31 For he taught his disciples, and said unto them, The Son of man is delivered into the hands of men, and they shall kill him: and after being killed, the third day he shall rise again.
Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.»
32 But they understood not the meaning of that declaration, and were afraid to ask him.
Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
33 And he came to Capernaum: and when he was in the house, he asked them, What was the subject of your dispute among yourselves on the road?
Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»
34 But they held their peace. For they had been disputing with each other on the road, which was the greatest.
Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.
35 And when he was seated, he called the twelve, and saith to them, If any man desires to be the first, let him be last of all, and servant of all.
Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»
36 And taking a little boy, he set him in the midst of them: and taking him in his arms, he said unto them,
Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
37 Whosoever shall receive one of such little children in my name, receiveth me: and whosoever receiveth me, receiveth not me merely, but him that sent me.
»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»
38 Then John addressed him, saying, Master, we saw a person in thy name casting out devils, who followeth us not: and we forbad him, because he did not follow us.
Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»
39 Then said Jesus, Forbid him not: for there is no man who shall perform a miracle in my name, who will be able presently after to speak evil of me.
Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.
40 For he that is not against us, is for us.
Ty den som icke är emot oss, han är för oss.
41 For whosoever shall give you even a cup of water to drink in my name, because ye belong to the Messiah, verily I say unto you, he shall in no wise lose his reward.
Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.
42 And whosoever shall give occasion of offence to one of these little ones who believe in me, it were desirable for him rather that a milestone were hanged about his neck, and that he were cast into the sea.
Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
43 And if thy hand cause thee to offend, cut it off: it were better for thee to enter into life maimed, than having both hands to go into hell, into the fire that never will be quenched: (Geenna g1067)
Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. (Geenna g1067)
44 where their worm dieth not, and the fire is not quenched.
45 And if thy foot cause thee to offend, cut it off: it is better for thee to enter into life halting, than having both feet to be cast into hell, into the fire which never can be quenched: (Geenna g1067)
Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
46 where the worm dieth not, and the fire is not quenched.
47 And if thine eye cause thee to offend, pluck it out: it is better for thee to enter into the kingdom of God with one eye, than having two eyes to be cast into the fire of hell: (Geenna g1067)
Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, (Geenna g1067)
48 where the worm dieth not, and the fire is not quenched.
där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.
49 For every one shall be salted with fire, and every victim shall be sprinkled with salt.
Ty var människa måste saltas med eld.
50 Salt is good: but if the salt become insipid, with what will you season it? have salt in yourselves, and live in peace with each other.
Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.» Eller: Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, det är gott att vi äro här tillstädes» osv. Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
