Acts 13
1 NOW there were at Antioch, according to the established church, prophets and teachers; such as Barnabas, and Simeon called Niger the black, and Lucius a Cyrenian, and Manaen, Herod the tetrarch’s foster-brother, and Saul.
I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeter och lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus.
2 And as they were employed in the ministry, and kept a fast, the Holy Ghost said, Set apart for me now both Barnabas and Saul for the work whereunto I have called them.
När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den helige Ande: »Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till.»
3 Then having kept a fast and prayed, and laid their hands on them, they sent them out.
Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem begiva sig åstad.
4 They then being sent forth indeed by the Holy Ghost, went down to Seleucia; and from thence sailed to Cyprus.
Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.
5 And being at Salamis, they preached the word of God in the synagogues of the Jews: and they had John also as their attendant.
Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes såsom tjänare.
6 Now as they travelled through the island as far as Paphos, they found a certain person who professed magic, a false prophet, a Jew, whose name was Bar-jesus:
Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de där på en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus,
7 who was with the proconsul Sergius Paulus, an intelligent man; he inviting to his house Barnabas and Saul, desired earnestly to hear the word of God.
som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var en förståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.
8 But Elymas the magician (for such is his name when interpreted) opposed them, seeking to pervert the proconsul from the faith.
Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro.
9 Then Saul (now Paul), filled with the Holy Ghost, and fixing his eyes upon him,
Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom
10 said, O thou full of all guile and all mischief, thou child of the devil, thou enemy of all righteousness, wilt thou not cease perverting the strait ways of the Lord?
och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar?
11 And now, behold, the hand of the Lord is upon thee, and thou shalt be blind, seeing the sun no more for a season. And instantly there fell on him a thick mist and darkness; and groping about he sought some to lead him by the hand.
Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.
12 Then when the proconsul saw what was done, he believed, being struck with the doctrine of the Lord.
När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro.
13 Hereupon sailing from Paphos, they who were about Paul came to Perga in Pamphylia: but John departing from them returned to Jerusalem.
Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och foro till Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem och vände tillbaka till Jerusalem.
14 And they departed from Perga, and came to Antioch in Pisidia, and entering into the synagogue on the sabbath-day, they sat down.
Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig där.
15 Then after the reading of the law and the prophets, the rulers of the synagogues sent to them, saying, Men and brethren, if ye are disposed to give a word of exhortation to the people, speak.
Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sände synagogföreståndarna till dem och läto säga: »Bröder, haven I något förmaningens ord att säga till folket, så sägen det.»
16 Then Paul arose, and waving his hand, said, Men of Israel, and ye that fear God, hear me.
Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: »I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig.
17 The God of this people Israel selected our fathers, and exalted the people during their abode in the land of Egypt, and with a mighty arm brought he them out of it.
Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'.
18 And about the space of forty years he bore with their behaviour in the wilderness.
Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen.
19 And destroying seven nations in the land of Canaan, he distributed their territory to them by lot.
Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem.
20 And after these things, during a space of about four hundred and fifty years, he gave them judges until Samuel the prophet.
Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.
21 And from that time they desired a king: and God gave them Saul the son of Kis, a man of the tribe of Benjamin, during forty years.
Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
22 And removing him, he raised up unto them David to be king; respecting whom also he spake testifying, “I have found David the son of Jesse, a man after my own heart, who shall perform all my intentions.”
Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.'
23 From this man’s seed according to the promise hath God raised up to Israel a Saviour, Jesus:
Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel.
24 John having preached before his first coming the baptism of repentance to all the people of Israel.
Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk.
25 But as John was finishing his course, he said, Whom do ye suppose me to be? I am not the Messiah. But, behold! he is coming after me, the sandals of whose feet I am not worthy to loose.
Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'
26 Men and brethren, children of the race of Abraham, and all among you who fear God, to you is the word of this salvation sent.
Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt.
27 For they who dwell at Jerusalem, and their rulers, being ignorant of him, and the words of the prophets that are read every sabbath-day, by condemning him have fulfilled them.
Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses;
28 And though they found no cause of death in him, they besought Pilate that he might be killed.
och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.
29 But when they had finished all things that were written of him, they took him down from the tree, and laid him in a sepulchre.
När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav.
30 But God raised him from the dead:
Men Gud uppväckte honom från de döda.
31 and he was seen many days by those who went up with him from Galilee to Jerusalem, who are his witnesses to the people.
Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket.
32 And we preach to you the promise made to our fathers;
Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,
33 for this hath God fulfilled to their children, even to us, in raising up Jesus: as it is also written in the second Psalm, “Thou art my Son, this day have I begotten thee.”
såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'
34 But that he raised him from the dead, no more in future to return to corruption, he hath thus spoken, “I will give you the holy things of David, which are sure.”
Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.'
35 Wherefore also he saith in another place, “Thou wilt not permit thy Holy One to see corruption.”
Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'
36 For David indeed, after having served his own generation by the will of God, fell asleep, and was placed with his fathers, and saw corruption.
När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;
37 But he, whom God raised up, saw no corruption.
men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.
38 Be it therefore known unto you, men and brethren, that through this man remission of sin is proclaimed to you:
Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder,
39 and by this man shall every one who believeth be justified from all things, from which it was not possible that he should be justified by the law of Moses.
och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade.
40 Take heed then, that this come not upon you, which is spoken by the prophets;
Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna:
41 “Behold, ye despisers, and wonder, and perish: for I do a work in your days, a work which ye shall in no wise believe, though one declare it unto you.”
'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'»
42 But when the Jews were going out of the synagogue, the Gentiles entreated that these words might be spoken to them the following sabbath.
När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak.
43 And when the synagogue was dismissed, many of the Jews and of the devout proselytes followed Paul and Barnabas: who, exhorting them, persuaded them to abide stedfast in the grace of God.
Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.
44 And on the next sabbath almost all the city thronged together to hear the word of God.
Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.
45 But the Jews seeing the multitude, were filled with envy, and opposed the things spoken by Paul, contradicting and reviling.
Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.
46 Then Paul and Barnabas speaking with undaunted boldness, said, It was necessary that the word of God should be first spoken unto you: but since ye have thrust it from you, and judged yourselves not worthy of eternal life, lo! we turn to the Gentiles. (aiōnios g166)
Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna. (aiōnios g166)
47 For so hath the Lord enjoined us, “I have set thee for a light of the Gentiles, that thou mightest be for salvation unto the extremity of the earth.”
Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»
48 Now when the Gentiles heard this, they rejoiced, and glorified the word of the Lord: and they believed, even as many as were ordained to life eternal. (aiōnios g166)
När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (aiōnios g166)
49 So the word of the Lord was diffused through the whole region.
Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.
50 Then the Jews stirred up the devout women, and those who were respectable, and the principal persons of the city, and raised up a persecution against Paul and Barnabas, and cast them out of their borders.
Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område.
51 But they, shaking off the dust of their feet against them, came to Iconium.
Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium.
52 And the disciples were filled with joy, and with the Holy Ghost.
Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande. Se Fosterbroder i Ordförkl. Se Frukta Gud i Ordförkl.
