Romans 1

1 Paul, a servant of Jesus Christ, called an apostle, having been separated unto the gospel of God,

Paulus, Jesu Christi tjenare, kallad till Apostel, afskild till att predika Guds Evangelium;

2 which He proclaimed beforehand through His prophets in the holy scriptures,

Hvilket han tillförene utlofvat hafver, genom sina Propheter i den Helga Skrift,

3 concerning his Son, having been born of the seed of David according to the flesh;

Om sin Son, den född är af Davids säd, efter köttet;

4 having been ordained the Son of God with power, according to the spirit of holiness, from the resurrection of the dead, of Jesus Christ our Lord:

Hvilken är krafteliga bevisad Guds Son, efter Andan som helgar, deraf att han stod upp ifrå de döda, nämliga Jesus Christus, vår Herre;

5 through whom we received grace and apostleship, unto obedience of faith among all the Gentiles, in behalf of his name:

Genom hvilken vi hafve fått nåd, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno ibland alla Hedningar, i hans Namn;

6 among whom ye are also called of Jesus Christ:

Ibland hvilka I ock ären kallade af Jesu Christo;

7 to all the beloved of God who are in Rome, saints having been called. Grace and peace to you from God our Father and the Lord Jesus Christ.

Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom. Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

8 In the first place, indeed, I praise my God through Jesus Christ for you all, because your faith is spoken of throughout the whole world.

I förstone tackar jag min Gud, gjenom Jesum Christum, för eder alla, att i hela verldene talas om edra tro.

9 For God is my witness, whom I serve in my spirit in the gospel of his Son, how I unceasingly make mention of you always in my prayer;

Ty Gud är mitt vittne, hvilkom jag tjenar i minom anda, uti Evangelio som är om hans Son, att jag utan återvändo tänker på eder;

10 praying, if by any means I shall be prospered in the will of God to come to you.

Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, om Gud ville, till att komma till eder.

11 For I long to see you, in order that I may impart unto you a certain spiritual grace, that you may be established;

Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte några andeliga gåfvo dela med eder, till att styrka eder;

12 but this is the consolation among you through faith in one another, both of you and me.

Det är, att jag, samt med eder, måtte få hugsvalelse, genom begges våra tro, edra och mina.

13 But I do not wish you to be ignorant, brethren, that frequently I purposed to come to you, and was hindered hitherto, in order that I may have some fruit among you, as well as also among other Gentiles.

Jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag hafver ofta haft i sinnet komma till eder, ändock jag hafver varit förhindrad allt härtill; på det jag måtte ock någon frukt skaffa ibland eder, såsom ibland andra Hedningar.

14 I am debtor both to the Greeks, and to the barbarians; both to the wise, and the unwise:

Jag är pligtig både Greker och Barbarer, både visa och ovisa.

15 so to my utmost ability, I am ready to preach the gospel to you who are in Rome also.

Derföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

16 For I am not ashamed of the gospel: for it is the power of God unto salvation to every one that believeth; to the Jew first, and also to the Greek.

Ty jag skämmes icke vid Christi Evangelium; ty det är Guds kraft allom dem till salighet som tro; Judomen först, så ock Grekomen;

17 For the righteousness of God is revealed in him from faith to faith: as has been written, But the just shall live by faith.

Derföre att derutinnan varder Guds rättfärdighet uppenbar, af tro i tro; som skrifvet är: Den rättfärdige skall lefva af sine tro.

18 For the wrath of God is revealed from heaven against all ungodliness and unrighteousness of men, who hold the truth in unrighteousness;

Ty Guds vrede af himmelen varder uppenbar öfver alla menniskornas ogudaktighet och orättfärdighet, de der förhålla sanningena i orättfärdighet.

19 because that which is known of God is manifest in them; for God has revealed it to them:

Ty det, som förstås kan om Gud, är dem uppenbart; ty Gud hafver dem det uppenbarat;

20 for the invisible things of Him from the creation of the world are seen, being known by the things which are made, even His eternal power and divinity; so that they are without excuse: (aïdios g126)

Dermed att hans osynliga väsende, och hans eviga kraft och Gudom varder beskådad, när de besinnas af gerningarna, nämliga af verldenes skapelse; så att de äro utan ursäkt; (aïdios g126)

21 because, knowing God, they did not glorify Him as God, neither were they thankful; but they became vain in their reasonings, and their foolish heart was darkened.

Medan de förstodo Gud, och hafva icke prisat honom som en Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar, och deras oförnuftiga hjerta är vordet mörkt.

22 Saying that they were wise, they became fools,

Då de höllo sig för visa, äro de vordne dårar;

23 and changed the glory of the invisible God into the similitude of the likeness of corruptible man, and of birds, and of quadrupeds, and of creeping things.

Och hafva förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti beläte, det ej allenast gjordt var efter förgängeliga menniskors, utan jemväl efter foglars, och fyrafött och krypande djurs liknelse.

24 Therefore God gave them up, in the lusts of their hearts, to impurity, to dishonor their bodies among themselves:

Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet, till att skämma sin lekamen inbördes;

25 who changed the truth of God into a lie, and worshiped and served the creature rather than the Creator, who is blessed for evermore: amen. (aiōn g165)

Hvilke förvandlat hafva Guds sanning i lögn; och hafva ärat och dyrkat de ting, som skapad äro, öfver honom som dem skapat hafver, hvilken är välsignad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)

26 On account of this God gave them up to the lusts of dishonor: for indeed their women changed the natural use to that which is against nature:

Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i skamliga lustar; ty deras qvinnor hafva förvandlat den naturliga brukningena uti den, som är emot naturen.

27 likewise also the men, having left the natural use of the woman, burned in their desire towards one another; men with men working out disgrace, and receiving the reward of their error among themselves which it behooved.

Sammaledes ock männerna hafva öfvergifvit den naturliga qvinnones brukning, och hafva brunnit i sin lusta till hvarannan; man med man bedrifvit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig sjelfvom.

28 And as they did not approve to have God in their knowledge, God gave them up to a reprobate mind, to do those things which are inappropriate;

Och såsom de intet aktade hafva Gud i känslo, hafver Gud öfvergifvit dem i ett vrångt sinne, till att bedrifva obeqvämlig ting;

29 being filled with all injustice, wickedness, vice, covetousness; full of envy, murder, strife, deceitfulness, evil affection;

Fulle med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med afund, mord, kif, svek, otukt;

30 whisperers, calumniators, haters of God, insulters, proud, arrogant, practitioners of evils, disobedient to parents,

Örnatasslare, bakdantare, Guds föraktare, våldsverkare, högfärdige, stolte, illfundige, föräldromen olydige;

31 covenant-breakers, incontinent, without natural affections, unmerciful,

Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse, obarmhertige;

32 who, knowing the rightfulness of God, that those who do such things are worthy of death, not only do the same, but they even delight in those who are doing them.

Hvilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra.