Romans 12
1 I Beseech you therefore brethren, by the mercies of God, that yee giue vp your bodies a liuing sacrifice, holy, acceptable vnto God, which is your reasonable seruing of God.
Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.
2 And fashion not your selues like vnto this worlde, but bee yee changed by the renewing of your minde, that ye may prooue what that good, and acceptable and perfect will of God is. (aiōn g165)
Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)
3 For I say through the grace that is giuen vnto me, to euery one that is among you, that no man presume to vnderstande aboue that which is meete to vnderstand, but that he vnderstande according to sobrietie, as God hath dealt to euery man the measure of faith.
Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.
4 For as wee haue many members in one body, and all members haue not one office,
Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;
5 So we being many are one body in Christ, and euery one, one anothers members.
Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;
6 Seeing then that we haue gifts that are diuers, according to the grace that is giuen vnto vs, whether we haue prophecie, let vs prophecie according to the portion of faith:
Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.
7 Or an office, let vs waite on the office: or he that teacheth, on teaching:
Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.
8 Or he that exhorteth, on exhortation: he that distributeth, let him doe it with simplicitie: he that ruleth, with diligence: he that sheweth mercie, with cheerefulnesse.
Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.
9 Let loue be without dissimulation. Abhorre that which is euill, and cleaue vnto that which is good.
Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.
10 Be affectioned to loue one another with brotherly loue. In giuing honour, goe one before another,
Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.
11 Not slouthfull to do seruice: seruent in spirit seruing the Lord,
Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.
12 Reioycing in hope, pacient in tribulation, continuing in prayer,
Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.
13 Distributing vnto the necessities of the Saintes: giuing your selues to hospitalitie.
Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.
14 Blesse them which persecute you: blesse, I say, and curse not.
Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.
15 Reioyce with them that reioyce, and weepe with them that weepe.
Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.
16 Be of like affection one towardes another: be not hie minded: but make your selues equall to them of the lower sort: be not wise in your selues.
Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,
17 Recompence to no man euill for euill: procure things honest in the sight of all men.
Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.
18 If it bee possible, as much as in you is, haue peace with all men.
Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.
19 Dearely beloued, auenge not your selues, but giue place vnto wrath: for it is written, Vengeance is mine: I will repay, saith the Lord.
Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.
20 Therefore, if thine enemie hunger, feede him: if he thirst, giue him drinke: for in so doing, thou shalt heape coales of fire on his head.
Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.
21 Bee not ouercome of euill, but ouercome euill with goodnesse.
Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.
