< Psalms 80 >
1 To him that excelleth on Shoshannim Eduth. A Psalme committed to Asaph. Heare, O thou Shepheard of Israel, thou that leadest Ioseph like sheepe: shewe thy brightnes, thou that sittest betweene the Cherubims.
En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.
2 Before Ephraim and Beniamin and Manasseh stirre vp thy strength, and come to helpe vs.
Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.
3 Turne vs againe, O God, and cause thy face to shine that we may be saued.
Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
4 O Lord God of hostes, how long wilt thou be angrie against the prayer of thy people?
Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?
5 Thou hast fedde them with the bread of teares, and giuen them teares to drinke with great measure.
Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.
6 Thou hast made vs a strife vnto our neighbours, and our enemies laugh at vs among themselues.
Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.
7 Turne vs againe, O God of hostes: cause thy face to shine, and we shalbe saued.
Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
8 Thou hast brought a vine out of Egypt: thou hast cast out the heathen, and planted it.
Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.
9 Thou madest roume for it, and didest cause it to take roote, and it filled the land.
Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.
10 The mountaines were couered with the shadowe of it, and the boughes thereof were like the goodly cedars.
Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.
11 Shee stretched out her branches vnto the Sea, and her boughes vnto the Riuer.
Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.
12 Why hast thou then broken downe her hedges, so that all they, which passe by the way, haue plucked her?
Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?
13 The wilde bore out of the wood hath destroyed it, and the wilde beastes of the fielde haue eaten it vp.
De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.
14 Returne we beseech thee, O God of hostes: looke downe from heauen and beholde and visite this vine,
Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;
15 And the vineyard, that thy right hand hath planted, and the young vine, which thou madest strong for thy selfe.
Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.
16 It is burnt with fire and cut downe: and they perish at the rebuke of thy countenance.
Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.
17 Let thine hande be vpon the man of thy right hande, and vpon the sonne of man, whome thou madest strong for thine owne selfe.
Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;
18 So will not we goe backe from thee: reuiue thou vs, and we shall call vpon thy Name.
Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.
19 Turne vs againe, O Lord God of hostes: cause thy face to shine and we shalbe saued.
Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.