Psalms 74
1 A Psalme to give instruction, committed to Asaph. O God, why hast thou put vs away for euer? why is thy wrath kindled against the sheepe of thy pasture?
En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
2 Thinke vpon thy Congregation, which thou hast possessed of olde, and on the rod of thine inheritance, which thou hast redeemed, and on this mount Zion, wherein thou hast dwelt.
Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
3 Lift vp thy strokes, that thou mayest for euer destroy euery enemie that doeth euill to the Sanctuarie.
Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
4 Thine aduersaries roare in the middes of thy Congregation, and set vp their banners for signes.
Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
5 He that lifted the axes vpon the thicke trees, was renowmed, as one, that brought a thing to perfection:
Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
6 But nowe they breake downe the carued worke thereof with axes and hammers.
Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
7 They haue cast thy Sanctuarie into the fire, and rased it to the grounde, and haue defiled the dwelling place of thy Name.
De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
8 They saide in their hearts, Let vs destroy them altogether: they haue burnt all the Synagogues of God in the land.
De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
9 We see not our signes: there is not one Prophet more, nor any with vs that knoweth howe long.
Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
10 O God, howe long shall the aduersarie reproche thee? shall the enemie blaspheme thy Name for euer?
Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
11 Why withdrawest thou thine hand, euen thy right hand? drawe it out of thy bosome, and consume them.
Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
12 Euen God is my King of olde, working saluation in the middes of the earth.
Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
13 Thou didest deuide the sea by thy power: thou brakest the heads of the dragons in the waters.
Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
14 Thou brakest the head of Liuiathan in pieces, and gauest him to be meate for the people in wildernesse.
Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
15 Thou brakest vp the fountaine and riuer: thou dryedst vp mightie riuers.
Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
16 The day is thine, and the night is thine: thou hast prepared the light and the sunne.
Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
17 Thou hast set all the borders of the earth: thou hast made summer and winter.
Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
18 Remember this, that the enemie hath reproched the Lord, and the foolish people hath blasphemed thy Name.
Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
19 Giue not the soule of thy turtle doue vnto the beast, and forget not the Congregation of thy poore for euer.
Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
20 Consider thy couenant: for the darke places of the earth are full of the habitations of the cruell.
Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
21 Oh let not the oppressed returne ashamed, but let the poore and needie prayse thy Name.
Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
22 Arise, O God: mainteine thine owne cause: remember thy dayly reproche by the foolish man.
Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
23 Forget not the voyce of thine enemies: for the tumult of them, that rise against thee, ascendeth continually.
Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
