Psalms 73
1 A Psalme committed to Asaph. Yet God is good to Israel: euen, to the pure in heart.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 As for me, my feete were almost gone: my steps had well neere slipt.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 For I feared at the foolish, when I sawe the prosperitie of the wicked.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 For there are no bandes in their death, but they are lustie and strong.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 They are not in trouble as other men, neither are they plagued with other men.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Therefore pride is as a chayne vnto them, and crueltie couereth them as a garment.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Their eyes stande out for fatnesse: they haue more then heart can wish.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 They are licentious, and speake wickedly of their oppression: they talke presumptuously.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 They set their mouth against heauen, and their tongue walketh through the earth.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Therefore his people turne hither: for waters of a full cup are wrung out to them.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 And they say, Howe doeth God know it? or is there knowledge in the most High?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Lo, these are the wicked, yet prosper they alway, and increase in riches.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Certainely I haue clensed mine heart in vaine, and washed mine hands in innocencie.
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 For dayly haue I bene punished, and chastened euery morning.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 If I say, I will iudge thus, beholde the generation of thy children: I haue trespassed.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Then thought I to know this, but it was too painefull for me,
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Vntill I went into the Sanctuarie of God: then vnderstoode I their ende.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Surely thou hast set them in slipperie places, and castest them downe into desolation.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 How suddenly are they destroyed, perished and horribly consumed,
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 As a dreame when one awaketh! O Lord, when thou raisest vs vp, thou shalt make their image despised.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Certainely mine heart was vexed, and I was pricked in my reines:
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 So foolish was I and ignorant: I was a beast before thee.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Yet I was alway with thee: thou hast holden me by my right hand.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Thou wilt guide me by thy counsell, and afterward receiue me to glory.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Whom haue I in heauen but thee? and I haue desired none in the earth with thee.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 My flesh fayleth and mine heart also: but God is the strength of mine heart, and my portion for euer.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 For loe, they that withdrawe themselues from thee, shall perish: thou destroyest all them that goe a whoring from thee.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 As for me, it is good for me to draw neere to God: therefore I haue put my trust in the Lord God, that I may declare all thy workes.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
