Psalms 69
1 To him that excelleth upon Shoshannim. A Psalme of David. Save mee, O God: for the waters are entred euen to my soule.
För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
2 I sticke fast in the deepe myre, where no staie is: I am come into deepe waters, and the streames runne ouer me.
Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
3 I am wearie of crying: my throte is drie: mine eyes faile, whiles I waite for my God.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
4 They that hate mee without a cause, are moe then the heares of mine heade: they that would destroy mee, and are mine enemies falsly, are mightie, so that I restored that which I tooke not.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
5 O God, thou knowest my foolishnesse, and my fautes are not hid from thee.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
6 Let not them that trust in thee, O Lord God of hostes, be ashamed for me: let not those that seeke thee, be confounded through mee, O God of Israel.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
7 For thy sake haue I suffred reproofe: shame hath couered my face.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
8 I am become a stranger vnto my brethren, euen an aliant vnto my mothers sonnes.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
9 For the zeale of thine house hath eaten mee, and the rebukes of them that rebuked thee, are fallen vpon me.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
10 I wept and my soule fasted, but that was to my reproofe.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
11 I put on a sacke also: and I became a prouerbe vnto them.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
12 They that sate in the gate, spake of mee, and the drunkards sang of me.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
13 But Lord, I make my praier vnto thee in an acceptable time, euen in the multitude of thy mercie: O God, heare me in the trueth of thy saluation.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
14 Deliuer mee out of the myre, that I sinke not: let me be deliuered from them that hate me, and out of the deepe waters.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
15 Let not the water flood drowne mee, neither let the deepe swallowe me vp: and let not the pit shut her mouth vpon me.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
16 Heare me, O Lord, for thy louing kindnes is good: turne vnto me according to ye multitude of thy tender mercies.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
17 And hide not thy face from thy seruant, for I am in trouble: make haste and heare me.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
18 Draw neere vnto my soule and redeeme it: deliuer me because of mine enemies.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
19 Thou hast knowen my reproofe and my shame, and my dishonour: all mine aduersaries are before thee.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
20 Rebuke hath broken mine heart, and I am full of heauinesse, and I looked for some to haue pitie on me, but there was none: and for comforters, but I found none.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
21 For they gaue me gall in my meate, and in my thirst they gaue me vineger to drinke.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
22 Let their table be a snare before them, and their prosperitie their ruine.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
23 Let their eyes be blinded that they see not: and make their loynes alway to tremble.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
24 Powre out thine anger vpon them, and let thy wrathfull displeasure take them.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
25 Let their habitation be voide, and let none dwell in their tents.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
26 For they persecute him, whome thou hast smitten: and they adde vnto the sorrowe of them, whome thou hast wounded.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
27 Laie iniquitie vpon their iniquitie, and let them not come into thy righteousnesse.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
28 Let them be put out of the booke of life, neither let them be written with the righteous.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
29 When I am poore and in heauinesse, thine helpe, O God, shall exalt me.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
30 I will praise the Name of God with a song, and magnifie him with thankesgiuing.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
31 This also shall please the Lord better then a yong bullocke, that hath hornes and hoofes.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
32 The humble shall see this, and they that seeke God, shalbe glad, and your heart shall liue.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
33 For the Lord heareth the poore, and despiseth not his prisoners.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
34 Let heauen and earth praise him: the seas and all that moueth in them.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
35 For God will saue Zion, and builde the cities of Iudah, that men may dwell there and haue it in possession.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
36 The seede also of his seruants shall inherit it: and they that loue his name, shall dwel therein.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
