Psalms 38
1 A Psalme of Dauid for remembrance. O Lord, rebuke mee not in thine anger, neither chastise me in thy wrath.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 For thine arrowes haue light vpon me, and thine hand lyeth vpon me.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 There is nothing sound in my flesh, because of thine anger: neither is there rest in my bones because of my sinne.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 For mine iniquities are gone ouer mine head, and as a weightie burden they are too heauie for me.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 My woundes are putrified, and corrupt because of my foolishnes.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 I am bowed, and crooked very sore: I goe mourning all the day.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 For my reines are full of burning, and there is nothing sound in my flesh.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 I am weakened and sore broken: I roare for the very griefe of mine heart.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 Lord, I powre my whole desire before thee, and my sighing is not hid from thee.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 Mine heart panteth: my strength faileth me, and the light of mine eyes, euen they are not mine owne.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 My louers and my friends stand aside from my plague, and my kinsmen stand a farre off.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 They also, that seeke after my life, laye snares, and they that go about to do me euil, talke wicked things and imagine deceite continually.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 But I as a deafe man heard not, and am as a dumme man, which openeth not his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Thus am I as a man, that heareth not, and in whose mouth are no reproofes.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 For on thee, O Lord, do I waite: thou wilt heare me, my Lord, my God.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 For I said, Heare me, least they reioyce ouer me: for when my foote slippeth, they extol themselues against me.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 Surely I am ready to halte, and my sorow is euer before me.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 When I declare my paine, and am sory for my sinne,
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 Then mine enemies are aliue and are mightie, and they that hate me wrongfully are many.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 They also, that rewarde euill for good, are mine aduersaries, because I follow goodnesse.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Forsake me not, O Lord: be not thou farre from me, my God.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Haste thee to helpe mee, O my Lord, my saluation.
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
