Psalms 3
1 A Psalme of Dauid, when he fled from his sonne Absalom. Lord, howe are mine aduersaries increased? howe many rise against me?
En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
2 Many say to my soule, There is no helpe for him in God. (Selah)
Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
3 But thou Lord art a buckler for me: my glory, and the lifter vp of mine head.
Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
4 I did call vnto the Lord with my voyce, and he heard me out of his holy mountaine. (Selah)
Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
5 I layed me downe and slept, and rose vp againe: for the Lord susteined me.
Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
6 I will not be afrayde for ten thousand of the people, that should beset me round about.
Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
7 O Lord, arise: helpe me, my God: for thou hast smitten all mine enemies vpon the cheeke bone: thou hast broken the teeth of the wicked.
Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
8 Saluation belongeth vnto the Lord, and thy blessing is vpon thy people. (Selah)
När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
