Psalms 18
1 To him that excelleth. A Psalme of Dauid the seruant of the Lord, which spake unto the Lord the wordes of this song (in the day that the Lord delivered him for the hande of all this enemies, and form the and of saul) and sayd, I will loue thee dearely, O Lord my strength.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 The Lord is my rocke, and my fortresse, and he that deliuereth me, my God and my strength: in him will I trust, my shield, the horne also of my saluation, and my refuge.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 I will call vpon the Lord, which is worthie to be praysed: so shall I be safe from mine enemies.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 The sorowes of death compassed me, and the floods of wickednes made me afraide.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 But in my trouble did I call vpon the Lord, and cryed vnto my God: he heard my voyce out of his Temple, and my crye did come before him, euen into his eares.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Then the earth trembled, and quaked: the foundations also of the mountaines mooued and shooke, because he was angrie.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Smoke went out at his nostrels, and a consuming fire out of his mouth: coales were kindled thereat.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 He bowed the heauens also and came downe, and darkenes was vnder his feete.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 And he rode vpon Cherub and did flie, and he came flying vpon the wings of the winde.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 He made darkenes his secrete place, and his pauilion round about him, euen darkenesse of waters, and cloudes of the ayre.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 At the brightnes of his presence his clouds passed, haylestones and coles of fire.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 The Lord also thundred in the heauen, and the Highest gaue his voyce, haylestones and coales of fire.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Then hee sent out his arrowes and scattred them, and he increased lightnings and destroyed them.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 And the chanels of waters were seene, and the foundations of the worlde were discouered at thy rebuking, O Lord, at the blasting of the breath of thy nostrels.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 He hath sent downe from aboue and taken mee: hee hath drawen mee out of many waters.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 He hath deliuered mee from my strong enemie, and from them which hate me: for they were too strong for me.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 They preuented me in the day of my calamitie: but the Lord was my stay.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Hee brought mee foorth also into a large place: hee deliuered mee because hee fauoured me.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 The Lord rewarded me according to my righteousnes: according to the purenes of mine hands he recompensed me:
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Because I kept the wayes of the Lord, and did not wickedly against my God.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 For all his Lawes were before mee, and I did not cast away his commandements from mee.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 I was vpright also with him, and haue kept me from my wickednes.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Therefore the Lord rewarded me according to my righteousnesse, and according to the purenes of mine hands in his sight.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 With the godly thou wilt shewe thy selfe godly: with the vpright man thou wilt shew thy selfe vpright.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 With the pure thou wilt shewe thy selfe pure, and with the froward thou wilt shewe thy selfe froward.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Thus thou wilt saue the poore people, and wilt cast downe the proude lookes.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Surely thou wilt light my candle: the Lord my God wil lighten my darkenes.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 For by thee I haue broken through an hoste, and by my God I haue leaped ouer a wall.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 The way of God is vncorrupt: the worde of the Lord is tried in the fire: he is a shield to all that trust in him.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 For who is God besides the Lord? and who is mightie saue our God?
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 God girdeth me with strength, and maketh my way vpright.
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 He maketh my feete like hindes feete, and setteth me vpon mine high places.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 He teacheth mine hands to fight: so that a bowe of brasse is broken with mine armes.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Thou hast also giuen me the shield of thy saluation, and thy right hand hath stayed me, and thy louing kindenes hath caused me to increase.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Thou hast enlarged my steps vnder mee, and mine heeles haue not slid.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 I haue pursued mine enemies, and taken them, and haue not turned againe till I had consumed them.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 I haue wounded them, that they were not able to rise: they are fallen vnder my feete.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 For thou hast girded me with strength to battell: them, that rose against me, thou hast subdued vnder me.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 And thou hast giuen me the neckes of mine enemies, that I might destroy them that hate me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 They cryed but there was none to saue them, euen vnto the Lord, but hee answered them not.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Then I did beate them small as the dust before the winde: I did treade them flat as the clay in the streetes.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Thou hast deliuered me from the contentions of the people: thou hast made me the head of the heathen: a people, whom I haue not knowen, shall serue me.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 As soone as they heare, they shall obey me: the strangers shall be in subiection to me.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Strangers shall shrinke away, and feare in their priuie chambers.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Let the Lord liue, and blessed be my strength, and the God of my saluation be exalted.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 It is God that giueth me power to auenge me, and subdueth the people vnder me.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 O my deliuerer from mine enemies, euen thou hast set mee vp from them, that rose against me: thou hast deliuered mee from the cruell man.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 Therefore I will prayse thee, O Lord, among the nations, and wil sing vnto thy Name.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Great deliuerances giueth hee vnto his King, and sheweth mercie to his anoynted, euen to Dauid, and to his seede for euer.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
