Psalms 147
1 Praise ye the Lord, for it is good to sing vnto our God: for it is a pleasant thing, and praise is comely.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 The Lord doth builde vp Ierusalem, and gather together the dispersed of Israel.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 He healeth those that are broken in heart, and bindeth vp their sores.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 He counteth the nomber of the starres, and calleth them all by their names.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and great is his power: his wisdome is infinite.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 The Lord relieueth the meeke, and abaseth the wicked to the ground.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Sing vnto the Lord with prayse: sing vpon the harpe vnto our God,
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Which couereth the heauen with cloudes, and prepareth raine for the earth, and maketh the grasse to growe vpon the mountaines:
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 Which giueth to beasts their foode, and to the yong rauens that crie.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 He hath not pleasure in the strength of an horse, neither delighteth he in the legs of man.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 But the Lord deliteth in them that feare him, and attende vpon his mercie.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Prayse the Lord, O Ierusalem: prayse thy God, O Zion.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 For he hath made the barres of thy gates strong, and hath blessed thy children within thee.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 He setteth peace in thy borders, and satisfieth thee with the floure of wheate.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 He sendeth foorth his commandement vpon earth, and his worde runneth very swiftly.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 He giueth snowe like wooll, and scattereth the hoare frost like ashes.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 He casteth foorth his yce like morsels: who can abide the colde thereof?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 He sendeth his worde and melteth them: he causeth his winde to blowe, and the waters flowe.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 He sheweth his word vnto Iaakob, his statutes and his iudgements vnto Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 He hath not dealt so with euery nation, neither haue they knowen his iudgements. Prayse ye the Lord.
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
