< Psalms 130 >
1 A song of degrees. Out of the deepe places haue I called vnto thee, O Lord.
En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2 Lord, heare my voyce: let thine eares attend to the voyce of my prayers.
Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3 If thou, O Lord, straightly markest iniquities, O Lord, who shall stand?
Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4 But mercie is with thee, that thou mayest be feared.
Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5 I haue waited on the Lord: my soule hath waited, and I haue trusted in his worde.
Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 My soule waiteth on the Lord more then the morning watch watcheth for the morning.
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Let Israel waite on the Lord: for with the Lord is mercie, and with him is great redemption.
Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8 And he shall redeeme Israel from all his iniquities.
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.