Psalms 10
1 Why standest thou farre off, O Lord, and hidest thee in due time, euen in affliction?
Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?
2 The wicked with pride doeth persecute the poore: let them be taken in the craftes that they haue imagined.
Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.
3 For the wicked hath made boast of his owne heartes desire, and the couetous blesseth himselfe: he contemneth the Lord.
Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.
4 The wicked is so proude that hee seeketh not for God: hee thinketh alwayes, There is no God.
Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.
5 His wayes alway prosper: thy iudgements are hie aboue his sight: therefore defieth he all his enemies.
Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.
6 He saith in his heart, I shall neuer be moued, nor be in danger.
Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.
7 His mouth is full of cursing and deceite and fraude: vnder his tongue is mischiefe and iniquitie.
Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.
8 He lieth in waite in the villages: in the secret places doeth hee murder the innocent: his eyes are bent against the poore.
Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.
9 He lyeth in waite secretly, euen as a lyon in his denne: he lyeth in waite to spoyle the poore: he doeth spoyle the poore, when he draweth him into his net.
Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.
10 He croucheth and boweth: therefore heaps of the poore doe fall by his might.
Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
11 He hath said in his heart, God hath forgotten, he hideth away his face, and will neuer see.
Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
12 Arise, O Lord God: lift vp thine hande: forget not the poore.
Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
13 Wherefore doeth the wicked contemne God? he saith in his heart, Thou wilt not regard.
Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
14 Yet thou hast seene it: for thou beholdest mischiefe and wrong, that thou mayest take it into thine handes: the poore committeth himselfe vnto thee: for thou art the helper of the fatherlesse.
Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
15 Breake thou the arme of the wicked and malicious: searche his wickednes, and thou shalt finde none.
Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
16 The Lord is King for euer and euer: the heathen are destroyed foorth of his land.
Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
17 Lord, thou hast heard the desire of the poore: thou preparest their heart: thou bendest thine eare to them,
De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
18 To iudge the fatherlesse and poore, that earthly man cause to feare no more.
Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.
