Proverbs 1
1 The Parables of Salomon the sonne of Dauid King of Israel,
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 To knowe wisdome, and instruction, to vnderstand ye wordes of knowledge,
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 To receiue instruction to do wisely, by iustice and iudgement and equitie,
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 To giue vnto the simple, sharpenesse of wit, and to the childe knowledge and discretion.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 A wise man shall heare and increase in learning, and a man of vnderstanding shall attayne vnto wise counsels,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 To vnderstand a parable, and the interpretation, the wordes of ye wise, and their darke sayings.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The feare of the Lord is the beginning of knowledge: but fooles despise wisedome and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My sonne, heare thy fathers instruction, and forsake not thy mothers teaching.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For they shalbe a comely ornament vnto thine head, and as chaines for thy necke.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My sonne, if sinners doe intise thee, consent thou not.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they say, Come with vs, we will lay waite for blood, and lie priuilie for the innocent without a cause:
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 We wil swallow them vp aliue like a graue euen whole, as those that goe downe into the pit: (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We shall finde all precious riches, and fill our houses with spoyle:
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Cast in thy lot among vs: we will all haue one purse:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My sonne, walke not thou in the way with them: refraine thy foote from their path.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For their feete runne to euill, and make haste to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Certainely as without cause the net is spred before the eyes of all that hath wing:
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 So they lay waite for blood and lie priuily for their liues.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Such are the wayes of euery one that is greedy of gaine: he would take away the life of the owners thereof.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdome cryeth without: she vttereth her voyce in the streetes.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 She calleth in the hye streete, among the prease in the entrings of the gates, and vttereth her wordes in the citie, saying,
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 O ye foolish, howe long will ye loue foolishnes? and the scornefull take their pleasure in scorning, and the fooles hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 (Turne you at my correction: loe, I will powre out my mind vnto you, and make you vnderstand my wordes)
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Because I haue called, and ye refused: I haue stretched out mine hand, and none woulde regarde.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 But ye haue despised all my counsell, and would none of my correction.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I will also laugh at your destruction, and mocke, when your feare commeth.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Whe your feare cometh like sudden desolation, and your destruction shall come like a whirle wind: whe affliction and anguish shall come vpon you,
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then shall they call vpon me, but I will not answere: they shall seeke me early, but they shall not finde me,
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Because they hated knowledge, and did not chuse the feare of the Lord.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 They would none of my counsell, but despised all my correction.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore shall they eate of ye fruite of their owne way, and be filled with their owne deuises.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For ease slaieth the foolish, and the prosperitie of fooles destroyeth them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But he that obeyeth me, shall dwell safely, and be quiet from feare of euill.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
