Proverbs 7
1 My sonne, keepe my wordes, and hide my commandements with thee.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Keepe my commandements, and thou shalt liue, and mine instruction as the apple of thine eyes.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Binde them vpon thy fingers, and write them vpon the table of thine heart.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Say vnto wisedome, Thou art my sister: and call vnderstanding thy kinswoman,
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 That they may keepe thee from the strange woman, euen from the stranger that is smoothe in her wordes.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 As I was in the window of mine house, I looked through my windowe,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 And I sawe among the fooles, and considered among the children a yong man destitute of vnderstanding,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Who passed through the streete by her corner, and went toward her house,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 In the twilight in the euening, when the night began to be blacke and darke.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And beholde, there met him a woman with an harlots behauiour, and subtill in heart.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 (She is babling and loud: whose feete can not abide in her house.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Nowe she is without, nowe in the streetes, and lyeth in waite at euery corner)
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 So she caught him and kissed him and with an impudent face said vnto him,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 I haue peace offerings: this day haue I payed my vowes.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Therefore came I forth to meete thee, that I might seeke thy face: and I haue found thee.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 I haue deckt my bed with ornaments, carpets and laces of Egypt.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 I haue perfumed my bedde with myrrhe, aloes, and cynamom.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come, let vs take our fill of loue vntill the morning: let vs take our pleasure in daliance.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For mine husband is not at home: he is gone a iourney farre off.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 He hath taken with him a bagge of siluer, and will come home at the day appointed.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Thus with her great craft she caused him to yeelde, and with her flattering lips she entised him.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 And he followed her straight wayes, as an oxe that goeth to the slaughter, and as a foole to the stockes for correction,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Till a dart strike through his liuer, as a bird hasteth to the snare, not knowing that he is in danger.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Heare me now therefore, O children, and hearken to the wordes of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Let not thine heart decline to her wayes: wander thou not in her paths.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For shee hath caused many to fall downe wounded, and the strong men are all slaine by her.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
