Proverbs 5
1 My sonne, hearken vnto my wisedome, and incline thine eare vnto my knowledge.
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 That thou maiest regarde counsell, and thy lippes obserue knowledge.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For the lippes of a strange woman drop as an honie combe, and her mouth is more soft then oyle.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 But the end of her is bitter as wormewood, and sharpe as a two edged sworde.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 She weigheth not the way of life: her paths are moueable: thou canst not knowe them.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Heare yee me nowe therefore, O children, and depart not from the wordes of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Keepe thy way farre from her, and come not neere the doore of her house,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Least thou giue thine honor vnto others, and thy yeeres to the cruell:
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Least the stranger should be silled with thy strength, and thy labours bee in the house of a stranger,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 And thou mourne at thine end, (when thou hast consumed thy flesh and thy bodie)
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 And say, How haue I hated instruction, and mine heart despised correction!
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 And haue not obeied the voyce of them that taught mee, nor enclined mine eare to them that instructed me!
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 I was almost brought into all euil in ye mids of the Congregation and assemblie.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drinke the water of thy cisterne, and of the riuers out of the middes of thine owne well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Let thy fountaines flow foorth, and the riuers of waters in the streetes.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 But let them bee thine, euen thine onely, and not the strangers with thee.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Let thy fountaine be blessed, and reioyce with the wife of thy youth.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Let her be as the louing hinde and pleasant roe: let her brests satisfie thee at all times, and delite in her loue continually.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 For why shouldest thou delite, my sonne, in a strange woman, or embrace the bosome of a stranger?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For the waies of man are before the eyes of the Lord, and he pondereth all his pathes.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His owne iniquities shall take the wicked himselfe, and he shall be holden with the cordes of his owne sinne.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Hee shall die for fault of instruction, and shall goe astray through his great follie.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
