Proverbs 31
1 THE WORDS OF KING LEMUEL: The prophecie which his mother taught him.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 What my sonne! and what ye sonne of my wombe! and what, O sonne of my desires!
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Giue not thy strength vnto women, nor thy wayes, which is to destroy Kings.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 It is not for Kings, O Lemuel, it is not for Kings to drink wine nor for princes strog drinke,
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Lest he drinke and forget the decree, and change the iudgement of all the children of affliction.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Giue ye strong drinke vnto him that is readie to perish, and wine vnto them that haue griefe of heart.
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Let him drinke, that he may forget his pouertie, and remember his miserie no more.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Open thy mouth for the domme in the cause of all the children of destruction.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Open thy mouth: iudge righteously, and iudge the afflicted, and the poore.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 Who shall finde a vertuous woman? for her price is farre aboue the pearles.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 The heart of her husband trusteth in her, and he shall haue no neede of spoyle.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 She will doe him good, and not euill all the dayes of her life.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 She seeketh wooll and flaxe, and laboureth cheerefully with her handes.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 She is like the shippes of marchants: shee bringeth her foode from afarre.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 And she riseth, whiles it is yet night: and giueth the portion to her houshold, and the ordinarie to her maides.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 She considereth a field, and getteth it: and with the fruite of her handes she planteth a vineyarde.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 She girdeth her loynes with strength, and strengtheneth her armes.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 She feeleth that her marchandise is good: her candle is not put out by night.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 She putteth her handes to the wherue, and her handes handle the spindle.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 She stretcheth out her hand to the poore, and putteth foorth her hands to the needie.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 She feareth not the snowe for her familie: for all her familie is clothed with skarlet.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 She maketh her selfe carpets: fine linen and purple is her garment.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Her husband is knowen in the gates, when he sitteth with the Elders of the land.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 She maketh sheetes, and selleth them, and giueth girdels vnto the marchant.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Strength and honour is her clothing, and in the latter day she shall reioyce.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 She openeth her mouth with wisdome, and the lawe of grace is in her tongue.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 She ouerseeth the wayes of her housholde, and eateth not the bread of ydlenes.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Her children rise vp, and call her blessed: her husband also shall prayse her, saying,
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Many daughters haue done vertuously: but thou surmountest them all.
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Fauour is deceitfull, and beautie is vanitie: but a woman that feareth the Lord, she shall be praysed.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Giue her of the fruite of her hands, and let her owne workes prayse her in the gates.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
