Proverbs 27
1 Boast not thy selfe of to morowe: for thou knowest not what a day may bring forth.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Let another man prayse thee, and not thine owne mouth: a stranger, and not thine owne lips.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 A stone is heauie, and the sand weightie: but a fooles wrath is heauier then them both.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Anger is cruell, and wrath is raging: but who can stand before enuie?
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Open rebuke is better then secret loue.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 The wounds of a louer are faithful, and the kisses of an enemie are pleasant.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 The person that is full, despiseth an hony combe: but vnto the hungry soule euery bitter thing is sweete.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 As a bird that wandreth from her nest, so is a man that wandreth from his owne place.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 As oyntment and perfume reioyce the heart, so doeth the sweetenes of a mans friend by hearty counsell.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Thine owne friend and thy fathers friend forsake thou not: neither enter into thy brothers house in the day of thy calamitie: for better is a neighbour that is neere, then a brother farre off.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 My sonne, be wise, and reioyce mine heart, that I may answere him that reprocheth me.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 A prudent man seeth the plague, and hideth himselfe: but the foolish goe on still, and are punished.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Take his garment that is surety for a stranger, and a pledge of him for the stranger.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 He that prayseth his friend with a loude voyce, rising earely in the morning, it shall be counted to him as a curse.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 A continual dropping in the day of raine, and a contentious woman are alike.
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 He that hideth her, hideth the winde, and she is as ye oyle in his right hand, that vttereth it selfe.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Yron sharpeneth yron, so doeth man sharpen the face of his friend.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 He that keepeth the fig tree, shall eate the fruite thereof: so he that waiteth vpon his master, shall come to honour.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 As in water face answereth to face, so the heart of man to man.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20 The graue and destruction can neuer be full, so the eyes of man can neuer be satisfied. (Sheol h7585)
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 As is the fining pot for siluer and the fornace for golde, so is euery man according to his dignitie.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Though thou shouldest bray a foole in a morter among wheate brayed with a pestell, yet will not his foolishnes depart from him.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Be diligent to know ye state of thy flocke, and take heede to the heardes.
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 For riches remaine not alway, nor the crowne from generation to generation.
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 The hey discouereth it selfe, and the grasse appeareth, and the herbes of the mountaines are gathered.
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 The lambes are for thy clothing, and the goates are the price of the fielde.
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 And let the milke of the goates be sufficient for thy foode, for the foode of thy familie, and for the sustenance of thy maydes.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
