Proverbs 24
1 Be not thou enuious against euill men, neither desire to be with them.
Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
2 For their heart imagineth destruction, and their lippes speake mischiefe.
Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
3 Through wisdome is an house builded, and with vnderstanding it is established.
Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
4 And by knowledge shall the chambers bee filled with all precious, and pleasant riches.
Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
5 A wise man is strong: for a man of vnderstanding encreaseth his strength.
En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
6 For with counsel thou shalt enterprise thy warre, and in the multitude of them that can giue counsell, is health.
Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
7 Wisdome is hie to a foole: therefore he can not open his mouth in the gate.
Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8 Hee that imagineth to doe euill, men shall call him an autour of wickednes.
Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9 The wicked thought of a foole is sinne, and the scorner is an abomination vnto men.
Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10 If thou bee faint in the day of aduersitie, thy strength is small.
Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11 Deliuer them that are drawen to death: wilt thou not preserue them that are led to be slaine?
Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12 If thou say, Beholde, we knew not of it: he that pondereth the heartes, doeth not hee vnderstand it? and hee that keepeth thy soule, knoweth he it not? will not he also recompense euery man according to his workes?
Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13 My sonne, eate hony, for it is good, and the hony combe, for it is sweete vnto thy mouth.
Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14 So shall the knowledge of wisdome be vnto thy soule, if thou finde it, and there shall be an ende, and thine hope shall not be cut off.
Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
15 Laye no waite, O wicked man, against the house of the righteous, and spoyle not his resting place.
Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
16 For a iust man falleth seuen times, and riseth againe: but the wicked fall into mischiefe.
Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
17 Bee thou not glad when thine enemie falleth, and let not thine heart reioyce when hee stumbleth,
Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
18 Least the Lord see it, and it displease him, and he turne his wrath from him.
Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
19 Fret not thy selfe because of the malicious, neither be enuious at the wicked.
Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
20 For there shall bee none ende of plagues to the euill man: the light of the wicked shall bee put out.
Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
21 My sonne feare the Lord, and the King, and meddle not with them that are sedicious.
Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
22 For their destruction shall rise suddenly, and who knoweth the ruine of them both?
Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
23 ALSO THESE THINGS PERTEINE TO THE WISE, It is not good to haue respect of any person in iudgement.
Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
24 He that saith to the wicked, Thou art righteous, him shall the people curse, and the multitude shall abhorre him.
Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
25 But to them that rebuke him, shall be pleasure, and vpon them shall come the blessing of goodnesse.
Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
26 They shall kisse the lippes of him that answereth vpright wordes.
Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
27 Prepare thy worke without, and make readie thy thinges in the fielde, and after, builde thine house.
Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
28 Be not a witnes against thy neighbour without cause: for wilt thou deceiue with thy lippes?
Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
29 Say not, I wil doe to him, as he hath done to mee, I will recompence euery man according to his worke.
Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
30 I passed by the fielde of the slouthfull, and by the vineyarde of the man destitute of vnderstanding.
Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
31 And lo, it was al growen ouer with thornes, and nettles had couered the face thereof, and the stone wall thereof was broken downe.
Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
32 Then I behelde, and I considered it well: I looked vpon it, and receiued instruction.
Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
33 Yet a litle sleepe, a litle slumber, a litle folding of the handes to sleepe.
Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
34 So thy pouertie commeth as one that traueileth by the way, and thy necessitie like an armed man.
Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
