Proverbs 13
1 A wise sonne will obey the instruction of his father: but a scorner will heare no rebuke.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 A man shall eate good things by the fruite of his mouth: but the soule of the trespassers shall suffer violence.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 Hee that keepeth his mouth, keepeth his life: but he that openeth his lips, destruction shall be to him.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 The sluggard lusteth, but his soule hath nought: but the soule of the diligent shall haue plentie.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 A righteous man hateth lying wordes: but the wicked causeth slander and shame.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Righteousnesse preserueth the vpright of life: but wickednes ouerthroweth the sinner.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 There is that maketh himselfe riche, and hath nothing, and that maketh himselfe poore, hauing great riches.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 A man will giue his riches for the ransome of his life: but the poore cannot heare ye reproch.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 The light of the righteous reioyceth: but the candle of the wicked shall be put out.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Onely by pride doeth man make contention: but with the well aduised is wisdome.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 The riches of vanitie shall diminish: but he that gathereth with the hand, shall increase them.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 The hope that is deferred, is the fainting of the heart: but when the desire commeth, it is as a tree of life.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 He that despiseth the worde, hee shall be destroyed: but hee that feareth the commandement he shalbe rewarded.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 The instruction of a wise man is as the welspring of life, to turne away from the snares of death.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Good vnderstanding maketh acceptable: but the way of the disobedient is hated.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Euery wise man will worke by knowledge: but a foole will spread abroade folly.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 A wicked messenger falleth into euill: but a faithfull ambassadour is preseruation.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Pouertie and shame is to him that refuseth instruction: but hee that regardeth correction, shalbe honoured.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 A desire accomplished deliteth ye soule: but it is an abomination to fooles to depart from euil.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 He that walketh with the wise, shalbe wise: but a companion of fooles shalbe afflicted.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Affliction followeth sinners: but vnto the righteous God will recompense good.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 The good man shall giue inheritance vnto his childrens children: and the riches of the sinner is layde vp for the iust.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Much foode is in the fielde of the poore: but the fielde is destroyed without discretion.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 He that spareth his rodde, hateth his sonne: but he that loueth him, chasteneth him betime.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 The righteous eateth to the contentation of his minde: but the belly of the wicked shall want.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
