Luke 24
1 Nowe the first day of the weeke early in the morning, they came vnto the sepulchre, and brought the odours, which they had prepared, and certaine women with them.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 And they found the stone rolled away from the sepulchre,
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 And went in, but found not the body of the Lord Iesus.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 And it came to passe, that as they were amased thereat, beholde, two men suddenly stood by them in shining vestures.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 And as they were afraide, and bowed downe their faces to the earth, they sayd to them, Why seeke ye him that liueth, among the dead?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 He is not here, but is risen: remember how he spake vnto you, when he was yet in Galile,
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 Saying, that the sonne of man must be deliuered into the hands of sinfull men, and be crucified, and the third day rise againe.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 And they remembred his wordes,
Då kommo de ihåg hans ord.
9 And returned from the sepulchre, and tolde all these things vnto the eleuen, and to all the remnant.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Now it was Mary Magdalene, and Ioanna, and Mary the mother of Iames, and other women with them, which tolde these things vnto the Apostles.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 But their wordes seemed vnto them, as a fained thing, neither beleeued they them.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Then arose Peter, and ran vnto the sepulchre, and looked in, and saw the linnen clothes laide by themselues, and departed wondering in himselfe at that which was come to passe.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 And beholde, two of them went that same day to a towne which was from Hierusalem about threescore furlongs, called Emmaus.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 And they talked together of al these things that were done.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 And it came to passe, as they communed together, and reasoned, that Iesus himselfe drewe neere, and went with them.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 But their eyes were holden, that they could not know him.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 And he sayd vnto them, What maner of communications are these that ye haue one to another as ye walke and are sad?
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 And the one (named Cleopas) answered, and sayd vnto him, Art thou onely a stranger in Hierusalem, and hast not knowen the things which are come to passe therein in these dayes?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 And he said vnto them, What things? And they sayd vnto him, Of Iesus of Nazareth, which was a Prophet, mightie in deede and in word before God, and all people,
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 And howe the hie Priests, and our rulers deliuered him to be condemned to death, and haue crucified him.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 But we trusted that it had bene he that should haue deliuered Israel, and as touching all these things, to day is ye third day, that they were done.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Yea, and certaine women among vs made vs astonied, which came early vnto the sepulchre.
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 And when they found not his body, they came, saying, that they had also seene a vision of Angels, which sayd, that he was aliue.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Therefore certaine of them which were with vs, went to the sepulchre, and found it euen so as the women had sayd, but him they saw not.
Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Then he sayd vnto them, O fooles and slowe of heart to beleeue all that the Prophets haue spoken!
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Ought not Christ to haue suffered these things, and to enter into his glory?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 And he began at Moses, and at all the Prophets, and interpreted vnto them in all the Scriptures the things which were written of him.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 And they drew neere vnto ye towne, which they went to, but he made as though hee would haue gone further.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 But they constrained him, saying, Abide with vs: for it is towards night, and the day is farre spent. So he went in to tarie with them.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 And it came to passe, as hee sate at table with them, he tooke the bread, and blessed, and brake it, and gaue it to them.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Then their eyes were opened, and they knewe him: and he was no more seene of them.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 And they saide betweene themselues, Did not our heartes burne within vs, while he talked with vs by the way, and when he opened to vs the Scriptures?
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 And they rose vp the same houre, and returned to Hierusalem, and found the Eleuen gathered together, and them that were with them,
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Which said, The Lord is risen in deede, and hath appeared to Simon.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Then they tolde what things were done in the way, and howe he was knowen of them in breaking of bread.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 And as they spake these things, Iesus himselfe stoode in the middes of them, and saide vnto them, Peace be to you.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 But they were abashed and afraide, supposing that they had seene a spirit.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Then he saide vnto them, Why are ye troubled? and wherefore doe doutes arise in your hearts?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Beholde mine handes and my feete: for it is I my selfe: handle me, and see: for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me haue.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 And when he had thus spoken, he shewed them his hands and feete.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 And while they yet beleeued not for ioy, and wondred, he saide vnto them, Haue ye here any meate?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 And they gaue him a piece of a broyled fish, and of an honie combe,
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 And hee tooke it, and did eate before them.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 And he saide vnto them, These are the wordes, which I spake vnto you while I was yet with you, that all must be fulfilled which are written of me in the Lawe of Moses, and in the Prophets, and in the Psalmes.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Then opened he their vnderstanding, that they might vnderstand the Scriptures,
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 And said vnto them, Thus is it written, and thus it behoued Christ to suffer, and to rise againe from the dead the third day,
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 And that repentance, and remission of sinnes should be preached in his Name among all nations, beginning at Hierusalem.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 Nowe ye are witnesses of these things.
I kunnen vittna härom.
49 And beholde, I doe sende the promise of my Father vpon you: but tary ye in the citie of Hierusalem, vntill ye be endued with power from an hie.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 Afterward he lead them out into Bethania, and lift vp his hands, and blessed them.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 And it came to passe, that as he blessed them, he departed from them, and was caried vp into heauen.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 And they worshipped him, and returned to Hierusalem with great ioy,
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 And were continually in the Temple, praysing, and lauding God, Amen.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
