Luke 23
1 Then the whole multitude of them arose, and led him vnto Pilate.
Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 And they began to accuse him, saying, We haue found this man peruerting the nation, and forbidding to pay tribute to Cesar, saying, That he is Christ a King.
Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 And Pilate asked him, saying, Art thou the King of the Iewes? And hee answered him, and sayd, Thou sayest it.
Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 Then sayd Pilate to the hie Priests, and to the people, I finde no fault in this man.
Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 But they were the more fierce, saying, He moueth the people, teaching throughout all Iudea, beginning at Galile, euen to this place.
Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 Nowe when Pilate heard of Galile, he asked whether the man were a Galilean.
Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 And when he knewe that he was of Herods iurisdiction, he sent him to Herod, which was also at Hierusalem in those dayes.
Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 And when Herod sawe Iesus, hee was exceedingly glad: for he was desirous to see him of a long season, because he had heard many things of him, and trusted to haue seene some signe done by him.
Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
9 Then questioned hee with him of many things: but he answered him nothing.
Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 The hie Priests also and Scribes stood forth, and accused him vehemently.
Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 And Herod with his men of warre, despised him, and mocked him, and arayed him in white, and sent him againe to Pilate.
Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 And the same day Pilate and Herod were made friends together: for before they were enemies one to another.
Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 Then Pilate called together the hie Priests and the rulers, and the people,
Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 And sayd vnto them, Ye haue brought this man vnto me, as one that peruerted the people: and beholde, I haue examined him before you, and haue found no fault in this man, of those things whereof ye accuse him:
Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15 No, nor yet Herod: for I sent you to him: and loe, nothing worthy of death is done of him.
Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 I will therefore chastise him, and let him loose.
Derföre vill jag näpsan och släppan.
17 (For of necessitie hee must haue let one loose vnto them at the feast.)
Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 Then all ye multitude cried at once, saying, Away with him, and deliuer vnto vs Barabbas:
Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 Which for a certaine insurrection made in the citie, and murder, was cast in prison.
Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Then Pilate spake againe to them, willing to let Iesus loose.
Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 But they cried, saying, Crucifie, crucifie him.
Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 And he sayd vnto them the third time, But what euill hath he done? I finde no cause of death in him: I will therefore chastise him, and let him loose.
Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 But they were instant with loude voyces, and required that he might be crucified: and the voyces of them and of the hie Priests preuailed.
Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 So Pilate gaue sentence, that it should be as they required.
Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 And he let loose vnto them him that for insurrection and murder was cast into prison, whome they desired, and deliuered Iesus to doe with him what they would.
Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 And as they led him away, they caught one Simon of Cyrene, comming out of the fielde, and on him they layde the crosse, to beare it after Iesus.
Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 And there followed him a great multitude of people, and of women, which women bewailed and lamented him.
Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 But Iesus turned backe vnto them, and said, Daughters of Hierusalem, weepe not for me, but weepe for your selues, and for your children.
Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
29 For behold, the dayes wil come, when men shall say, Blessed are the barren, and the wombes that neuer bare, and the pappes which neuer gaue sucke.
Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 Then shall they begin to say to the mountaines, Fall on vs: and to the hilles, Couer vs.
Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 For if they doe these things to a greene tree, what shalbe done to the drie?
Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 And there were two others, which were euill doers, led with him to be slaine.
Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 And when they were come to the place, which is called Caluarie, there they crucified him, and the euill doers: one at the right hand, and the other at the left.
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 Then sayd Iesus, Father, forgiue them: for they know not what they doe. And they parted his raiment, and cast lottes.
Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 And the people stoode, and behelde: and the rulers mocked him with them, saying, He saued others: let him saue himselfe, if hee be that Christ, the Chosen of God.
Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
36 The souldiers also mocked him, and came and offered him vineger,
Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 And said, If thou be the King of the Iewes, saue thy selfe.
Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 And a superscription was also written ouer him, in Greeke letters, and in Latin, and in Hebrewe, THIS IS THAT KING OF THE JEWES.
Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 And one of the euill doers, which were hanged, railed on him, saying, If thou be that Christ, saue thy selfe and vs.
Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 But the other answered, and rebuked him, saying, Fearest thou not God, seeing thou art in the same condemnation?
Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 We are in deede righteously here: for we receiue things worthy of that we haue done: but this man hath done nothing amisse.
Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 And he sayd vnto Iesus, Lord, remember me, when thou commest into thy kingdome.
Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 Then Iesus said vnto him, Verely I say vnto thee, to day shalt thou be with me in Paradise.
Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 And it was about the sixt houre: and there was a darkenes ouer all the land, vntill the ninth houre.
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 And the Sunne was darkened, and the vaile of the Temple rent through the middes.
Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 And Iesus cryed with a loude voyce, and sayd, Father, into thine hands I commend my spirit. And when hee thus had sayd, hee gaue vp the ghost.
Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 Nowe when the Centurion saw what was done, he glorified God, saying, Of a suretie this man was iust.
Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 And all the people that came together to that sight, beholding the things, which were done, smote their brestes, and returned.
Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 And all his acquaintance stood a farre off, and the women that followed him from Galile, beholding these things.
Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 And beholde, there was a man named Ioseph, which was a counseller, a good man and a iust.
Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 Hee did not consent to the counsell and deede of them, which was of Arimathea, a citie of the Iewes: who also himselfe waited for the kingdome of God.
Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 He went vnto Pilate, and asked the body of Iesus,
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 And tooke it downe, and wrapped it in a linnen cloth, and laide it in a tombe hewen out of a rocke, wherein was neuer man yet laide.
Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 And that day was the preparation, and the Sabbath drewe on.
Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 And the women also that followed after, which came with him from Galile, behelde the sepulchre, and how his body was layd.
Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 And they returned and prepared odours, and ointments, and rested the Sabbath day according to the commandement.
Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
