Lamentations 5
1 Remember, O Lord, what is come vpon vs: consider, and behold our reproche.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Our inheritance is turned to the strangers, our houses to the aliants.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 We are fatherles, euen without father, and our mothers are as widowes.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Wee haue drunke our water for money, and our wood is solde vnto vs.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Our neckes are vnder persecution: we are wearie, and haue no rest.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 We haue giuen our handes to the Egyptians, and to Asshur, to be satisfied with bread.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Our fathers haue sinned, and are not, and we haue borne their iniquities.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Seruants haue ruled ouer vs, none would deliuer vs out of their hands.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Wee gate our bread with the perill of our liues, because of the sword of the wildernesse.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Our skinne was blacke like as an ouen because of the terrible famine.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 They defiled the women in Zion, and the maydes in the cities of Iudah.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 The princes are hanged vp by their hande: the faces of the elders were not had in honour.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 They tooke the yong men to grinde, and the children fell vnder the wood.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 The Elders haue ceased from the gate and the yong men from their songs.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 The ioy of our heart is gone, our daunce is turned into mourning.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 The crowne of our head is fallen: wo nowe vnto vs, that we haue sinned.
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Therefore our heart is heauy for these things, our eyes are dimme,
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Because of the mountaine of Zion which is desolate: the foxes runne vpon it.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 But thou, O Lord, remainest for euer: thy throne is from generation to generation.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Wherefore doest thou forget vs for euer, and forsake vs so long time?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Turne thou vs vnto thee, O Lord, and we shalbe turned: renue our dayes as of olde.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 But thou hast vtterly reiected vs: thou art exceedingly angry against vs.
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
