John 20
1 Nowe the first day of the weeke came Marie Magdalene, early when it was yet darke, vnto the sepulchre, and sawe the stone taken away from the tombe.
Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen från graven.
2 Then she ranne, and came to Simon Peter, and to the other disciple whom Iesus loued, and saide vnto them, They haue taken away the Lord out of the sepulchre, and we knowe not where they haue laid him.
Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom."
3 Peter therefore went forth, and the other disciple, and they came vnto the sepulchre.
Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till graven.
4 So they ranne both together, but the other disciple did outrunne Peter, and came first to the sepulchre.
Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
5 And he stouped downe, and sawe the linnen clothes lying: yet went he not in.
Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där; dock gick han icke in.
6 Then came Simon Peter following him, and went into the sepulchre, and sawe the linnen clothes lye,
Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick så se huru bindlarna lågo där,
7 And the kerchiefe that was vpon his head, not lying with the linnen clothes, but wrapped together in a place by it selfe.
och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt ställe, hopvecklad.
8 Then went in also the other disciple, which came first to the sepulchre, and he sawe it, and beleeued.
Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit till graven; och han såg och trodde.
9 For as yet they knewe not the Scripture, That he must rise againe from the dead.
De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.
10 And the disciples went away againe vnto their owne home.
Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.
11 But Marie stoode without at the sepulchre weeping: and as she wept, she bowed her selfe into the sepulchre,
Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven
12 And sawe two Angels in white, sitting, the one at the head, and the other at the feete, where the body of Iesus had laien.
och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.
13 And they said vnto her, Woman, why weepest thou? She said vnto them, They haue taken away my Lord, and I know not where they haue laide him.
Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade dem: "De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom."
14 When she had thus said, she turned her selfe backe, and sawe Iesus standing, and knewe not that it was Iesus.
Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus.
15 Iesus saith vnto her, Woman, why weepest thou? whom seekest thou? She supposing that he had bene the gardener, said vnto him, Sir, if thou hast borne him hence, tell me where thou hast laid him, and I will take him away.
Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: "Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."
16 Iesus saith vnto her, Marie. She turned her selfe, and said vnto him, Rabboni, which is to say, Master.
Jesus sade till henne: "Maria!" Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni!" (det betyder mästare).
17 Iesus saith vnto her, Touch me not: for I am not yet ascended to my Father: but goe to my brethren, and say vnto them, I ascend vnto my Father, and to your Father, and to my God, and your God.
Jesus sade till henne: "Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud."
18 Marie Magdalene came and told the disciples that she had seene the Lord, and that he had spoken these things vnto her.
Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.
19 The same day then at night, which was the first day of the weeke, and when the doores were shut where the disciples were assembled for feare of the Iewes, came Iesus and stoode in the middes, and saide to them, Peace be vnto you.
På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder!"
20 And when he had so saide, he shewed vnto them his handes, and his side. Then were the disciples glad when they had seene the Lord.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.
21 Then saide Iesus to them againe, Peace be vnto you: as my Father sent me, so sende I you.
Åter sade Jesus till dem: "Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder."
22 And when he had saide that, he breathed on them, and saide vnto them, Receiue the holy Ghost.
Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: "Tagen emot helig ande!
23 Whosoeuers sinnes ye remit, they are remitted vnto them: and whosoeuers sinnes ye reteine, they are reteined.
Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem."
24 But Thomas one of the twelue, called Didymus, was not with them when Iesus came.
Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, när Jesus kom.
25 The other disciples therefore saide vnto him, We haue seene the Lord: but he said vnto them, Except I see in his handes the print of the nailes, and put my finger into the print of the nailes, and put mine hand into his side, I will not beleeue it.
Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: "Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det."
26 And eight dayes after, againe his disciples were within, and Thomas with them. Then came Iesus, when the doores were shut, and stood in the middes, and said, Peace be vnto you.
Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda, och stod mitt ibland de, och sade: "Frid vare med eder!"
27 After saide he to Thomas, Put thy finger here, and see mine hands, and put forth thine hand, and put it into my side, and be not faithlesse, but faithfull.
Sedan sade han till Tomas: "Räck hit dit finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro."
28 Then Thomas answered, and said vnto him, Thou art my Lord, and my God.
Tomas svarade och sade till honom: "Min Herre och min Gud!"
29 Iesus said vnto him, Thomas, because thou hast seene me, thou beleeuest: blessed are they that haue not seene, and haue beleeued.
Jesus sade till honom: "Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga äro de som icke se och dock tro."
30 And many other signes also did Iesus in the presence of his disciples, which are not written in this booke.
Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
31 But these things are written, that ye might beleeue, that Iesus is that Christ that Sonne of God, and that in beleeuing ye might haue life through his Name.
Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn.
