Job 9
1 Then Iob answered, and sayd,
Job svarade och sade:
2 I knowe verily that it is so: for howe should man compared vnto God, be iustified?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 If I would dispute with him, hee could not answere him one thing of a thousand.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 He is wise in heart, and mighty in strength: who hath bene fierce against him and hath prospered?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 He remoueth the mountaines, and they feele not when he ouerthroweth them in his wrath.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Hee remooueth the earth out of her place, that the pillars thereof doe shake.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 He commandeth the sunne, and it riseth not: hee closeth vp the starres, as vnder a signet.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Hee himselfe alone spreadeth out the heauens, and walketh vpon the height of the sea.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 He maketh the starres Arcturus, Orion, and Pleiades, and the climates of the South.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 He doeth great things, and vnsearcheable: yea, marueilous things without nomber.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Lo, when he goeth by me, I see him not: and when he passeth by, I perceiue him not.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Behold, when he taketh a pray, who can make him to restore it? who shall say vnto him, What doest thou?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 God will not withdrawe his anger, and the most mightie helpes doe stoupe vnder him.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 Howe much lesse shall I answere him? or howe should I finde out my words with him?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 For though I were iust, yet could I not answere, but I would make supplication to my Iudge.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 If I cry, and he answere me, yet woulde I not beleeue, that he heard my voyce.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 For he destroyeth mee with a tempest, and woundeth me without cause.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 He wil not suffer me to take my breath, but filleth me with bitternesse.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 If we speake of strength, behold, he is strog: if we speake of iudgement, who shall bring me in to pleade?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 If I woulde iustifie my selfe, mine owne mouth shall condemne mee: if I would be perfite, he shall iudge me wicked.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Though I were perfite, yet I knowe not my soule: therefore abhorre I my life.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 This is one point: therefore I said, Hee destroyeth the perfite and the wicked.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 If the scourge should suddenly slay, should God laugh at the punishment of the innocent?
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 The earth is giuen into the hand of ye wicked: he couereth the faces of the iudges therof: if not, where is he? or who is he?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 My dayes haue bene more swift then a post: they haue fled, and haue seene no good thing.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 They are passed as with the most swift ships, and as the eagle that flyeth to the pray.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 If I say, I wil forget my complaynt, I will cease from my wrath, and comfort mee,
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Then I am afrayd of all my sorowes, knowing that thou wilt not iudge me innocent.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 If I be wicked, why labour I thus in vaine?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 If I wash my selfe with snowe water, and purge mine hands most cleane,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Yet shalt thou plunge mee in the pit, and mine owne clothes shall make me filthie.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 For he is not a man as I am, that I shoulde answere him, if we come together to iudgement.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Neyther is there any vmpire that might lay his hand vpon vs both.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Let him take his rod away from me, and let not his feare astonish me:
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Then will I speake, and feare him not: but because I am not so, I holde me still.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
