Job 7
1 Is there not an appointed time to man vpon earth? and are not his dayes as the dayes of an hyreling?
Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?
2 As a seruant longeth for the shadowe, and as an hyreling looketh for the ende of his worke,
Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;
3 So haue I had as an inheritance the moneths of vanitie, and painefull nights haue bene appointed vnto me.
Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.
4 If I layed me downe, I sayde, When shall I arise? and measuring the euening I am euen full with tossing to and from vnto the dawning of the day.
När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.
5 My flesh is clothed with wormes and filthinesse of the dust: my skinne is rent, and become horrible.
Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.
6 My dayes are swifter then a weauers shittle, and they are spent without hope.
Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.
7 Remember that my life is but a wind, and that mine eye shall not returne to see pleasure.
Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;
8 The eye that hath seene me, shall see me no more: thine eyes are vpon me, and I shall be no longer.
Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.
9 As the cloude vanisheth and goeth away, so he that goeth downe to the graue, shall come vp no more. (Sheol h7585)
Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen; (Sheol h7585)
10 He shall returne no more to his house, neither shall his place knowe him any more.
Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.
11 Therefore I will not spare my mouth, but will speake in the trouble of my spirite, and muse in the bitternesse of my minde.
Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.
12 Am I a sea or a whalefish, that thou keepest me in warde?
Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
13 When I say, My couch shall relieue me, and my bed shall bring comfort in my meditation,
Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
14 Then fearest thou me with dreames, and astonishest me with visions.
När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;
15 Therefore my soule chuseth rather to be strangled and to die, then to be in my bones.
Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.
16 I abhorre it, I shall not liue alway: spare me then, for my dayes are but vanitie.
Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.
17 What is man, that thou doest magnifie him, and that thou settest thine heart vpon him?
Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?
18 And doest visite him euery morning, and tryest him euery moment?
Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.
19 Howe long will it be yer thou depart from me? thou wilt not let me alone whiles I may swallowe my spettle.
Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?
20 I haue sinned, what shall I do vnto thee? O thou preseruer of me, why hast thou set me as a marke against thee, so that I am a burden vnto my selfe?
Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?
21 And why doest thou not pardon my trespasse? and take away mine iniquitie? for nowe shall I sleepe in the dust, and if thou seekest me in the morning, I shall not be found.
Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.
