Job 41
1 Canst thou drawe out Liuiathan with an hooke, and with a line which thou shalt cast downe vnto his tongue?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Canst thou cast an hooke into his nose? canst thou perce his iawes with an angle?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Will he make many prayers vnto thee, or speake thee faire?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Will hee make a couenant with thee? and wilt thou take him as a seruant for euer?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bynd him for thy maydes?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Shall the companions baket with him? shall they deuide him among the marchants?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Canst thou fill the basket with his skinne? or the fishpanier with his head?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Lay thine hand vpon him: remember the battel, and do no more so.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Behold, his hope is in vaine: for shall not one perish euen at the sight of him?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 None is so fearce that dare stirre him vp. Who is he then that can stand before me?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Who hath preuented mee that I shoulde make an ende? Al vnder heauen is mine.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I will not keepe silence concerning his partes, nor his power nor his comely proportion.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who can discouer the face of his garmet? or who shall come to him with a double bridle?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who shall open the doores of his face? his teeth are fearefull round about.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 The maiestie of his scales is like strog shields, and are sure sealed.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 One is set to another, that no winde can come betweene them.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 One is ioyned to another: they sticke together, that they cannot be sundered.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 His niesings make the light to shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Out of his mouth go lampes, and sparkes of fire leape out.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Out of his nostrels commeth out smoke, as out of a boyling pot or caldron.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath maketh the coales burne: for a flame goeth out of his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In his necke remayneth strength, and labour is reiected before his face.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The members of his bodie are ioyned: they are strong in themselues, and cannot be mooued.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart is as strong as a stone, and as hard as the nether milstone.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 The mightie are afrayd of his maiestie, and for feare they faint in themselues.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 When the sword doeth touch him, he will not rise vp, nor for the speare, dart nor habergeon.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 He esteemeth yron as strawe, and brasse as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The archer canot make him flee: ye stones of the sling are turned into stubble vnto him:
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 The dartes are counted as strawe: and hee laugheth at the shaking of the speare.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Sharpe stones are vnder him, and he spreadeth sharpe things vpon the myre.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He maketh the depth to boyle like a pot, and maketh the sea like a pot of oyntment.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 He maketh a path to shine after him: one would thinke the depth as an hoare head.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 In the earth there is none like him: hee is made without feare.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He beholdeth al hie things: he is a King ouer all the children of pride.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
