Job 32
1 So these three men ceased to answere Iob, because he esteemed himselfe iust.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 Then the wrath of Elihu the sonne of Barachel the Buzite, of the familie of Ram, was kindled: his wrath, I say, was kindled against Iob, because he iustified himselfe more then God.
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 Also his anger was kindled against his three friends, because they could not finde an answere, and yet condemned Iob.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 (Now Elihu had wayted til Iob had spoken: for they were more ancient in yeeres then he)
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 So when Elihu saw, that there was none answere in the mouth of the three men, his wrath was kindled.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 Therefore Elihu the sonne of Barachel, the Buzite answered, and sayd, I am yong in yeres, and ye are ancient: therefore I doubted, and was afraide to shewe you mine opinion.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 For I said, The dayes shall speake, and the multitude of yeeres shall teach wisedome.
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 Surely there is a spirite in man, but the inspiration of the Almightie giueth vnderstanding.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 Great men are not alway wise, neither doe the aged alway vnderstand iudgement.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 Therefore I say, Heare me, and I will shew also mine opinion.
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 Behold, I did waite vpon your wordes, and hearkened vnto your knowledge, whiles you sought out reasons.
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 Yea, when I had considered you, lo, there was none of you that reproued Iob, nor answered his wordes:
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Lest ye should say, We haue found wisedome: for God hath cast him downe, and no man.
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 Yet hath he not directed his words to me, neyther will I answere him by your wordes.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 Then they fearing, answered no more, but left off their talke.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 When I had wayted (for they spake not, but stood still and answered no more)
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 Then answered I in my turne, and I shewed mine opinion.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 For I am full of matter, and the spirite within me compelleth me.
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Beholde, my belly is as the wine, which hath no vent, and like the new bottels that brast.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Therefore will I speake, that I may take breath: I will open my lippes, and will answere.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 I will not now accept the person of man, neyther will I giue titles to man.
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 For I may not giue titles, lest my Maker should take me away suddenly.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
