Job 31
1 I made a couenant with mine eyes: why then should I thinke on a mayde?
Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
2 For what portion should I haue of God from aboue? and what inheritance of the Almightie from on hie?
Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
3 Is not destruction to the wicked and strange punishment to the workers of iniquitie?
Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
4 Doeth not he beholde my wayes and tell all my steps?
Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
5 If I haue walked in vanitie, or if my foote hath made haste to deceite,
Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
6 Let God weigh me in the iust balance, and he shall know mine vprightnes.
Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
7 If my steppe hath turned out of the way, or mine heart hath walked after mine eye, or if any blot hath cleaued to mine handes,
Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
8 Let me sowe, and let another eate: yea, let my plantes be rooted out.
Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
9 If mine heart hath bene deceiued by a woman, or if I haue layde wayte at the doore of my neighbour,
Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
10 Let my wife grinde vnto another man, and let other men bow downe vpon her:
Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
11 For this is a wickednes, and iniquitie to bee condemned:
Ty det är en last och en missgerning för domarena.
12 Yea, this is a fire that shall deuoure to destruction, and which shall roote out al mine increase,
Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
13 If I did contemne the iudgement of my seruant, and of my mayde, when they did contend with me,
Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
14 What then shall I do when God standeth vp? and when he shall visit me, what shall I answere?
Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
15 He that hath made me in the wombe, hath he not made him? hath not he alone facioned vs in the wombe?
Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
16 If I restrained the poore of their desire, or haue caused the eyes of the widow to faile,
Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
17 Or haue eaten my morsels alone, and the fatherles hath not eaten thereof,
Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
18 (For from my youth hee hath growen vp with me as with a father, and from my mothers wombe I haue bene a guide vnto her)
Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
19 If I haue seene any perish for want of clothing, or any poore without couering,
Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
20 If his loynes haue not blessed me, because he was warmed with the fleece of my sheepe,
Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
21 If I haue lift vp mine hande against the fatherlesse, when I saw that I might helpe him in the gate,
Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
22 Let mine arme fal from my shoulder, and mine arme be broken from the bone.
Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
23 For Gods punishment was fearefull vnto me, and I could not be deliuered from his highnes.
Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
24 If I made gold mine hope, or haue sayd to the wedge of golde, Thou art my confidence,
Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
25 If I reioyced because my substance was great, or because mine hand had gotten much,
Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
26 If I did behold the sunne, when it shined, or the moone, walking in her brightnes,
Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
27 If mine heart did flatter me in secrete, or if my mouth did kisse mine hand,
Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
28 (This also had bene an iniquitie to be condemned: for I had denied the God aboue)
Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
29 If I reioyced at his destruction that hated me, or was mooued to ioye when euill came vpon him,
Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
30 Neither haue I suffred my mouth to sinne, by wishing a curse vnto his soule.
Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
31 Did not the men of my Tabernacle say, Who shall giue vs of his flesh? we can not bee satisfied.
Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
32 The stranger did not lodge in the streete, but I opened my doores vnto him, that went by the way.
Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
33 If I haue hid my sinne, as Adam, concealing mine iniquitie in my bosome,
Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
34 Though I could haue made afraid a great multitude, yet the most contemptible of the families did feare me: so I kept silence, and went not out of the doore.
Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
35 Oh that I had some to heare me! beholde my signe that the Almightie will witnesse for me: though mine aduersary should write a booke against me,
Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
36 Woulde not I take it vpon my shoulder, and binde it as a crowne vnto me?
Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
37 I will tell him the nomber of my goings, and goe vnto him as to a prince.
Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
38 If my lande cry against me, or the furrowes thereof complayne together,
Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
39 If I haue eaten the fruites thereof without siluer: or if I haue grieued the soules of the masters thereof,
Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
40 Let thistles growe in steade of wheate, and cockle in the stead of Barley. The wordes of Iob are ended.
Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
