Job 28
1 The siluer surely hath his veyne, and ye gold his place, where they take it.
Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2 Yron is taken out of the dust, and brasse is molten out of the stone.
Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3 God putteth an end to darkenesse, and he tryeth the perfection of all things: he setteth a bond of darkenesse, and of the shadowe of death.
På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4 The flood breaketh out against the inhabitant, and the waters forgotten of the foote, being higher then man, are gone away.
Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5 Out of the same earth commeth bread, and vnder it, as it were fire is turned vp.
Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6 The stones thereof are a place of saphirs, and the dust of it is golde.
Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7 There is a path which no foule hath knowen, neyther hath the kites eye seene it.
Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8 The lyons whelpes haue not walked it, nor the lyon passed thereby.
De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9 He putteth his hand vpon the rockes, and ouerthroweth the mountaines by the rootes.
Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
10 He breaketh riuers in the rockes, and his eye seeth euery precious thing.
Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
11 He bindeth the floods, that they doe not ouerflowe, and the thing that is hid, bringeth he to light.
Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
12 But where is wisdome found? and where is the place of vnderstanding?
Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
13 Man knoweth not the price thereof: for it is not found in the land of the liuing.
Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
14 The depth sayth, It is not in mee: the sea also sayth, It is not with me.
Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
15 Golde shall not be giuen for it, neyther shall siluer be weighed for the price thereof.
Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
16 It shall not be valued with the wedge of golde of Ophir, nor with the precious onix, nor the saphir.
Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
17 The golde nor the chrystall shall be equall vnto it, nor the exchange shalbe for plate of fine golde.
Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
18 No mention shall be made of coral, nor of the gabish: for wisedome is more precious then pearles.
Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
19 The Topaz of Ethiopia shall not be equall vnto it, neither shall it be valued with the wedge of pure gold.
Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
20 Whence then commeth wisedome? and where is the place of vnderstanding,
Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
21 Seeing it is hid from the eyes of all the liuing, and is hid from the foules of the heauen?
Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
22 Destruction and death say, We haue heard the fame thereof with our eares.
Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
23 But God vnderstandeth the way thereof, and he knoweth the place thereof.
Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
24 For he beholdeth the endes of the world, and seeth all that is vnder heauen,
Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
25 To make the weight of the windes, and to weigh the waters by measure.
Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
26 When he made a decree for the rayne, and a way for the lightening of the thunders,
Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
27 Then did he see it, and counted it: he prepared it and also considered it.
Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
28 And vnto man he said, Behold, the feare of the Lord is wisedome, and to depart from euil is vnderstanding.
Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
