Job 24
1 Howe should not the times be hid from the Almightie, seeing that they which knowe him, see not his dayes?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 Some remoue the land marks, that rob the flockes and feede thereof.
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 They leade away the asse of the fatherles: and take the widowes oxe to pledge.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 They make the poore to turne out of the way, so that the poore of the earth hide themselues together.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Behold, others as wilde asses in the wildernesse, goe forth to their businesse, and rise early for a praye: the wildernesse giueth him and his children foode.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 They reape his prouision in the fielde, but they gather the late vintage of the wicked.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 They cause the naked to lodge without garment, and without couering in the colde.
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 They are wet with the showres of the moutaines, and they imbrace the rocke for want of a couering.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 They plucke the fatherles from the breast, and take the pledge of the poore.
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 They cause him to go naked without clothing, and take the glening from the hungrie.
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 They that make oyle betweene their walles, and treade their wine presses, suffer thirst.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 Men cry out of the citie, and the soules of the slayne cry out: yet God doth not charge them with follie.
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 These are they, that abhorre the light: they know not the wayes thereof, nor continue in the paths thereof.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 The murtherer riseth earely and killeth the poore and the needie: and in the night he is as a theefe.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, and sayth, None eye shall see me, and disguiseth his face.
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 They digge through houses in the darke, which they marked for themselues in the daye: they knowe not the light.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 But the morning is euen to them as the shadow of death: if one knowe them, they are in the terrours of the shadowe of death.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 He is swift vpon the waters: their portion shalbe cursed in the earth: he will not behold the way of the vineyardes.
»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19 As the dry ground and heate consume the snowe waters, so shall the graue the sinners. (Sheol h7585)
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 The pitifull man shall forget him: the worme shall feele his sweetenes: he shalbe no more remembered, and the wicked shalbe broke like a tree.
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 He doth euil intreat ye barren, that doeth not beare, neither doeth he good to the widowe.
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 He draweth also the mighty by his power, and when he riseth vp, none is sure of life.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 Though men giue him assurance to be in safetie, yet his eyes are vpon their wayes.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 They are exalted for a litle, but they are gone, and are brought lowe as all others: they are destroyed, and cut off as the toppe of an eare of corne.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 But if it be not so, where is he? or who wil proue me a lyer, and make my words of no value?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
