Job 17
1 My breath is corrupt: my dayes are cut off, and the graue is readie for me.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 There are none but mockers with mee, and mine eye continueth in their bitternesse.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Lay downe nowe and put me in suretie for thee: who is hee, that will touch mine hand?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 For thou hast hid their heart from vnderstanding: therefore shalt thou not set them vp on hie.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 For the eyes of his children shall faile, that speaketh flattery to his friends.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Hee hath also made mee a byword of the people, and I am as a Tabret before them.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mine eye therefore is dimme for griefe, and all my strength is like a shadowe.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 The righteous shalbe astonied at this, and the innocent shalbe moued against ye hypocrite.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 But the righteous wil holde his way, and he whose hands are pure, shall increase his strength.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 All you therefore turne you, and come nowe, and I shall not finde one wise among you.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 My dayes are past, mine enterprises are broken, and the thoughts of mine heart
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Haue changed the nyght for the day, and the light that approched, for darkenesse.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Though I hope, yet the graue shall bee mine house, and I shall make my bed in the darke. (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 I shall say to corruption, Thou art my father, and to the worme, Thou art my mother and my sister.
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Where is then now mine hope? or who shall consider the thing, that I hoped for?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
