< Job 15 >

1 Then answered Eliphaz the Temanite, and saide,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Shal a wise man speake words of ye winde, and fill his bellie with the East winde?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Shall he dispute with wordes not comely? or with talke that is not profitable?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Surely thou hast cast off feare, and restrainest prayer before God.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 For thy mouth declareth thine iniquitie, seeing thou hast chosen ye tongue of the crafty.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Thine owne mouth condemneth thee, and not I, and thy lippes testifie against thee.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Art thou the first man, that was borne? and wast thou made before the hils?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Hast thou heard the secret counsell of God, and doest thou restraine wisedome to thee?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What knowest thou that we knowe not? and vnderstandest that is not in vs?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 With vs are both auncient and very aged men, farre older then thy father.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Seeme the consolations of God small vnto thee? is this thing strange vnto thee?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Why doeth thine heart take thee away, and what doe thine eyes meane,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 That thou answerest to God at thy pleasure, and bringest such wordes out of thy mouth?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What is man, that he should be cleane? and he that is borne of woman, that he shoulde be iust?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Beholde, he founde no stedfastnesse in his Saintes: yea, the heauens are not cleane in his sight.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 How much more is man abominable, and filthie, which drinketh iniquitie like water?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 I will tell thee: heare me, and I will declare that which I haue seene:
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Which wise men haue tolde, as they haue heard of their fathers, and haue not kept it secret:
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 To whome alone the land was giuen and no stranger passed through them.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 The wicked man is continually as one that traueileth of childe, and the nomber of yeeres is hid from the tyrant.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 A sounde of feare is in his eares, and in his prosperitie the destroyer shall come vpon him.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He beleeueth not to returne out of darknesse: for he seeth the sworde before him.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 He wandreth to and from for bread where he may: he knoweth that the day of darkenesse is prepared at hande.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Affliction and anguish shall make him afraide: they shall preuaile against him as a King readie to the battell.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 For he hath stretched out his hand against GOD, and made him selfe strong against the Almightie.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 Therefore God shall runne vpon him, euen vpon his necke, and against the most thicke part of his shielde.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Because he hath couered his face with his fatnesse, and hath colloppes in his flancke.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Though he dwell in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, but are become heapes,
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof in the earth.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 He shall neuer depart out of darkenesse: the flame shall drie vp his branches, and he shall goe away with the breath of his mouth.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 He beleeueth not that he erreth in vanitie: therefore vanitie shalbe his change.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 His branch shall not be greene, but shall be cut off before his day.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 God shall destroy him as the vine her sower grape, and shall cast him off, as the oliue doeth her flowre.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 For the congregation of the hypocrite shalbe desolate, and fire shall deuoure the houses of bribes.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 For they conceiue mischiefe and bring foorth vanitie, and their bellie hath prepared deceite.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

< Job 15 >