Job 15
1 Then answered Eliphaz the Temanite, and saide,
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Shal a wise man speake words of ye winde, and fill his bellie with the East winde?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 Shall he dispute with wordes not comely? or with talke that is not profitable?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Surely thou hast cast off feare, and restrainest prayer before God.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 For thy mouth declareth thine iniquitie, seeing thou hast chosen ye tongue of the crafty.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Thine owne mouth condemneth thee, and not I, and thy lippes testifie against thee.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Art thou the first man, that was borne? and wast thou made before the hils?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Hast thou heard the secret counsell of God, and doest thou restraine wisedome to thee?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 What knowest thou that we knowe not? and vnderstandest that is not in vs?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 With vs are both auncient and very aged men, farre older then thy father.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Seeme the consolations of God small vnto thee? is this thing strange vnto thee?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Why doeth thine heart take thee away, and what doe thine eyes meane,
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 That thou answerest to God at thy pleasure, and bringest such wordes out of thy mouth?
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 What is man, that he should be cleane? and he that is borne of woman, that he shoulde be iust?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 Beholde, he founde no stedfastnesse in his Saintes: yea, the heauens are not cleane in his sight.
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 How much more is man abominable, and filthie, which drinketh iniquitie like water?
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 I will tell thee: heare me, and I will declare that which I haue seene:
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Which wise men haue tolde, as they haue heard of their fathers, and haue not kept it secret:
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 To whome alone the land was giuen and no stranger passed through them.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 The wicked man is continually as one that traueileth of childe, and the nomber of yeeres is hid from the tyrant.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 A sounde of feare is in his eares, and in his prosperitie the destroyer shall come vpon him.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 He beleeueth not to returne out of darknesse: for he seeth the sworde before him.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 He wandreth to and from for bread where he may: he knoweth that the day of darkenesse is prepared at hande.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Affliction and anguish shall make him afraide: they shall preuaile against him as a King readie to the battell.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 For he hath stretched out his hand against GOD, and made him selfe strong against the Almightie.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 Therefore God shall runne vpon him, euen vpon his necke, and against the most thicke part of his shielde.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Because he hath couered his face with his fatnesse, and hath colloppes in his flancke.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Though he dwell in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, but are become heapes,
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof in the earth.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 He shall neuer depart out of darkenesse: the flame shall drie vp his branches, and he shall goe away with the breath of his mouth.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 He beleeueth not that he erreth in vanitie: therefore vanitie shalbe his change.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 His branch shall not be greene, but shall be cut off before his day.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 God shall destroy him as the vine her sower grape, and shall cast him off, as the oliue doeth her flowre.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 For the congregation of the hypocrite shalbe desolate, and fire shall deuoure the houses of bribes.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 For they conceiue mischiefe and bring foorth vanitie, and their bellie hath prepared deceite.
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
