Job 13
1 Loe, mine eye hath seene all this: mine eare hath heard, and vnderstande it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 I knowe also as much as you knowe: I am not inferiour vnto you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 But I will speake to the Almightie, and I desire to dispute with God.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 For in deede ye forge lyes, and all you are physitions of no value.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Oh, that you woulde holde your tongue, that it might be imputed to you for wisedome!
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Nowe heare my disputation, and giue eare to the arguments of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will ye speake wickedly for Gods defence, and talke deceitfully for his cause?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will ye accept his person? or will ye contende for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Is it well that he shoulde seeke of you? will you make a lye for him, as one lyeth for a man?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 He will surely reprooue you, if ye doe secretly accept any person.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Shall not his excellencie make you afraid? and his feare fall vpon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your memories may be compared vnto ashes, and your bodyes to bodyes of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Holde your tongues in my presence, that I may speake, and let come vpon what will.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Wherefore doe I take my flesh in my teeth, and put my soule in mine hande?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Loe, though he slay me, yet will I trust in him, and I will reprooue my wayes in his sight.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 He shalbe my saluation also: for the hypocrite shall not come before him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Heare diligently my wordes, and marke my talke.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Beholde nowe: if I prepare me to iudgement, I knowe that I shalbe iustified.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he, that will pleade with me? for if I nowe holde my tongue, I dye.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 But doe not these two things vnto me: then will I not hide my selfe from thee.
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Withdrawe thine hande from me, and let not thy feare make me afraide.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call thou, and I will answere: or let me speake, and answere thou me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Howe many are mine iniquities and sinnes? shewe me my rebellion, and my sinne.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Wherefore hidest thou thy face, and takest me for thine enemie?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Wilt thou breake a leafe driuen to and from? and wilt thou pursue the drie stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For thou writest bitter things against me, and makest me to possesse the iniquities of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Thou puttest my feete also in the stocks, and lookest narrowly vnto all my pathes, and makest the print thereof in ye heeles of my feet.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 Such one consumeth like a rotten thing, and as a garment that is motheaten.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
