Job 12
1 Then Iob answered, and sayde,
Då svarade Job, och sade:
2 In deede because that ye are the people onely, wisedome must dye with you.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 But I haue vnderstanding aswel as you, and am not inferior vnto you: yea, who knoweth not such things?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 I am as one mocked of his neighbour, who calleth vpon God, and he heareth him: the iust and the vpright is laughed to scorne.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Hee that is readie to fall, is as a lampe despised in the opinion of the riche.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 The tabernacles of robbers doe prosper, and they are in safetie, that prouoke God, whome God hath enriched with his hand.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Aske now the beasts, and they shall teach thee, and the foules of the heauen, and they shall tell thee:
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 Or speake to the earth, and it shall shewe thee: or the fishes of the sea, and they shall declare vnto thee.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Who is ignorant of all these, but that the hande of the Lord hath made these?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 In whose hande is the soule of euery liuing thing, and the breath of all mankinde.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Doeth not the eares discerne the words? and the mouth taste meate for it selfe?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Among the ancient is wisedome, and in the length of dayes is vnderstanding.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 With him is wisedome and strength: he hath counsell and vnderstanding.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Beholde, he will breake downe, and it can not be built: he shutteth a man vp, and he can not be loosed.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Beholde, he withholdeth the waters, and they drie vp: but when he sendeth them out, they destroy the earth.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 With him is strength and wisedome: hee that is deceiued, and that deceiueth, are his.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 He causeth the counsellers to goe as spoyled, and maketh the iudges fooles.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 He looseth the collar of Kings, and girdeth their loynes with a girdle.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 He leadeth away the princes as a pray, and ouerthroweth the mightie.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 He taketh away the speach from the faithfull counsellers, and taketh away the iudgement of the ancient.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 He powreth contempt vpon princes, and maketh the strength of the mightie weake.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 He discouereth the deepe places from their darkenesse, and bringeth foorth the shadowe of death to light.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 He increaseth the people, and destroyeth them: he inlargeth the nations, and bringeth them in againe.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 He taketh away the heartes of the that are the chiefe ouer the people of the earth, and maketh them to wander in the wildernes out of the way.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 They grope in the darke without light: and he maketh the to stagger like a drunken man.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
