James 2
1 My brethren, haue not the faith of our glorious Lord Iesus Christ in respect of persons.
Mine bröder, håller det icke derföre, att tron på Jesum Christum, vår Herra till härlighetena, kan lida personers anseende.
2 For if there come into your company a man with a golde ring, and in goodly apparell, and there come in also a poore man in vile raiment,
Ty om uti edra församling komme en man med en guldring, och med en härlig klädnad; komme ock en fattig man i snöplig klädnad;
3 And ye haue a respect to him that weareth the gaie clothing; and say vnto him, Sit thou here in a goodly place, and say vnto the poore, Stand thou there, or sit here vnder my footestoole,
Och I sågen på den som hafver de härliga kläden, och saden till honom: Sitt här väl; och dem fattiga saden I: Statt der, eller, sitt här vid mina fötter;
4 Are yee not partiall in your selues, and are become iudges of euill thoughts?
Och betänken det icke rätt, utan varden domare, och gören en ond åtskilnad;
5 Hearken my beloued brethren, hath not God chosen the poore of this worlde, that they should be rich in faith, and heires of the kingdome which he promised to them that loue him?
Hörer till, mine käre bröder: Hafver icke Gud utvalt de fattiga i denna verldene, de der rike voro på trona, och arfvingar till riket, som han lofvat hade dem som honom älska?
6 But ye haue despised the poore. Doe not the riche oppresse you by tyrannie, and doe not they drawe you before the iudgement seates?
Men I hafven föraktat den fattiga. Förtrycka icke de rike eder med våld, och draga eder fram för rätten?
7 Doe nor they blaspheme the worthie Name after which yee be named?
Försmäda icke de det goda namnet, der I af nämnde ären?
8 But if yee fulfill the royall Lawe according to the Scripture, which saith, Thou shalt loue thy neighbour as thy selfe, yee doe well.
Fullborden I den Konungsliga lagen efter Skriften: Älska din nästa, såsom dig sjelf; så gören I väl.
9 But if yee regarde the persons, yee commit sinne, and are rebuked of the Lawe, as transgressours.
Men sen I efter personen, då synden I, och varden straffade af lagen, såsom öfverträdare.
10 For whosoeuer shall keepe the whole Lawe, and yet faileth in one poynt, hee is guiltie of all.
Ty om någor håller hela lagen, och syndar på ett, han är saker till allt.
11 For he that saide, Thou shalt not commit adulterie, saide also, Thou shalt not kill. Nowe though thou doest none adulterie, yet if thou killest, thou art a transgressour of the Lawe.
Ty den som sade: Du skall icke göra hor, han hafver ock sagt: Du skall icke dräpa. Hvar du nu icke gör hor, och dräper likväl, äst du lagsens öfverträdare.
12 So speake ye, and so doe, as they that shall be iudged by the Lawe of libertie.
Så taler, och så görer, som de der skola genom frihetenes lag dömde varda.
13 For there shalbe condemnation merciles to him that sheweth not mercie, and mercie reioyceth against condemnation.
Ty dom utan barmhertighet skall honom öfvergå, som barmhertighet icke gjort hafver; och barmhertigheten berömmer sig emot domen.
14 What auaileth it, my brethren, though a man saith he hath faith, when he hath no workes? can that faith saue him?
Hvad hjelper det, mine bröder, om någor säger sig hafva trona, och hafver dock icke gerningarna? Kan ock tron göra honom salig?
15 For if a brother or a sister bee naked and destitute of daily foode,
Om en broder eller syster vore nakot, och fattades dagelig föda;
16 And one of you say vnto them, Depart in peace: warme your selues, and fil your bellies, notwithstading ye giue them not those things which are needefull to the body, what helpeth it?
Och någor edra sade till dem: Går i frid, värmer eder, och mätter eder; och gifver dem likväl intet hvad lekamen behöfver; hvad hulpe dem det?
17 Euen so the faith, if it haue no woorkes, is dead in it selfe.
Så ock tron, då hon icke hafver gerningarna, är hon död i sig sjelf.
18 But some man might say, Thou hast the faith, and I haue woorkes: shewe me thy faith out of thy woorkes, and I will shewe thee my faith by my woorkes.
Nu måtte någor säga: Du hafver trona, och jag hafver gerningarna; visa mig dina tro med dina gerningar, så vill jag ock visa dig mina tro med mina gerningar.
19 Thou beleeuest that there is one God: thou doest well: the deuils also beleeue it, and tremble.
Du tror, att en Gud är; der gör du rätt uti; djeflarna tro det ock, och bäfva.
20 But wilt thou vnderstand, O thou vaine man, that the faith which is without workes, is dead?
Vill du, fåfängelig menniska, veta att tron utan gerningar är död?
21 Was not Abraham our father iustified through workes, when he offred Isaac his sonne vpon the altar?
Vardt icke Abraham, vår fader, af gerningarna rättfärdigad, då han sin son Isaac offrade på altaret?
22 Seest thou not that the faith wrought with his workes? and through the workes was the faith made perfect.
Ser du, att tron hafver medverkat i hans gerningar, och att tron är fullkommen vorden af gerningarna.
23 And the Scripture was fulfilled which sayeth, Abraham beleeued God, and it was imputed vnto him for righteousnesse: and hee was called the friende of God.
Och Skriften är fullkomnad, som säger: Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet; och vardt kallad Guds vän.
24 Ye see then howe that of workes a man is iustified, and not of faith onely.
Sen I nu, att af gerningarna rättfärdigas menniskan, och icke af trone allena.
25 Likewise also was not Rahab the harlot iustified through workes, when she had receiued ye messengers, and sent them out another way?
Sammalunda ock den skökan Rahab, vardt hon icke af gerningom rättfärdigad, då hon undfick sändningabåden, och släppte dem en annan väg ut?
26 For as the body without ye spirit is dead, euen so the faith without workes is dead.
Derföre, såsom kroppen utan anda är död, så är ock tron utan gerningar död.
