Ecclesiastes 10
1 Dead flies cause to stinke, and putrifie the ointment of the apoticarie: so doeth a litle follie him that is in estimation for wisedome, and for glorie.
Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
2 The heart of a wise man is at his right hand: but the heart of a foole is at his left hand.
Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
3 And also when the foole goeth by the way, his heart faileth, and he telleth vnto all that he is a foole.
Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
4 If the spirite of him that ruleth, rise vp against thee, leaue not thy place: for gentlenes pacifieth great sinnes.
Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
5 There is an euil that I haue seene vnder the sunne, as an errour that proceedeth from the face of him that ruleth.
Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
6 Follie is set in great excellencie, and the riche set in the lowe place.
Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
7 I haue seene seruants on horses, and princes walking as seruants on the ground.
Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
8 He that diggeth a pit, shall fal into it, and he that breaketh the hedge, a serpent shall bite him.
Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
9 He that remooueth stones, shall hurt himselfe thereby, and hee that cutteth wood, shall be in danger thereby.
Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
10 If the yron be blunt, and one hath not whet the edge, he must then put to more strength: but the excellencie to direct a thing is wisedome.
Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
11 If the serpent bite, when he is not charmed: no better is a babbler.
En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
12 The words of ye mouth of a wise man haue grace: but the lippes of a foole deuoure himselfe.
De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13 The beginning of the wordes of his mouth is foolishnesse, and the latter ende of his mouth is wicked madnesse.
Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14 For the foole multiplieth woordes, saying, Man knoweth not what shall be: and who can tell him what shall be after him?
En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15 The labour of the foolish doeth wearie him: for he knoweth not to goe into the citie.
De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16 Woe to thee, O lande, when thy King is a childe, and thy princes eate in the morning.
Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17 Blessed art thou, O land, when thy King is the sonne of nobles, and thy princes eate in time, for strength and not for drunkennesse.
Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18 By slouthfulnes the roofe of the house goeth to decaie, and by the ydlenesse of the handes the house droppeth through.
Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19 They prepare bread for laughter, and wine comforteth the liuing, but siluer answereth to all.
Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20 Curse not the King, no not in thy thought, neither curse the rich in thy bed chamber: for the foule of the heauen shall carie the voice, and that which hath wings, shall declare the matter.
Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
