Acts 26
1 Then Agrippa sayd vnto Paul, Thou art permitted to speake for thy selfe. So Paul stretched forth the hand, and answered for himselfe.
Då sade Agrippa till Paulum: Dig tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte Paulus sina hand ut, och talade för sig:
2 I thinke my selfe happy, King Agrippa, because I shall answere this day before thee of all the things whereof I am accused of the Iewes.
Jag håller mig nu lycksaligan, att jag skall försvara mig i dag inför dig, Konung Agrippa, i all de stycker, der jag öfver anklagad varder af Judomen;
3 Chiefly, because thou hast knowledge of all customes, and questions which are among the Iewes: wherefore I beseech thee, to heare me patiently.
Aldramest medan jag vet, att du äst förståndig på de sedvänjor och spörsmål, som ibland Judarna äro; hvarföre beder jag dig, att du ville höra mig tåleliga.
4 As touching my life from my childhood, and what it was from the beginning among mine owne nation at Hierusalem, know all the Iewes,
Mitt lefverne ifrån ungdomen, huru det af begynnelsen ibland detta folk i Jerusalem varit hafver, veta alle Judar,
5 Which knewe me heretofore, euen from my elders (if they would testifie) that after the most straite sect of our religion I liued a Pharise.
Som mig förr känt hafva, om de vilja best ät; ty jag hafver varit en Pharisee, hvilket är det strängesta parti uti vår Gudstjenst.
6 And now I stand and am accused for the hope of the promise made of God vnto our fathers.
Och nu står jag här för rätten, för hoppets skull till det löfte, som skedt är till våra fäder af Gudi;
7 Whereunto our twelue tribes instantly seruing God day and night, hope to come: for the which hopes sake, O King Agrippa, I am accused of the Iewes.
Till hvilket de tolf vår slägte förhoppas sig komma skola, tjenande Gudi stadeliga natt och dag; för detta hopps skull, Konung Agrippa, varder jag anklagad af Judomen.
8 Why should it be thought a thing incredible vnto you, that God should raise againe the dead?
Hvi varder det hållet af eder otroligit, om Gud uppväcker de döda?
9 I also verely thought in my selfe, that I ought to doe many contrarie things against the Name of Iesus of Nazareth.
Jag mente väl hos mig sjelf, att jag mycket göra skulle, stridandes emot Jesu Nazareni Namn;
10 Which thing I also did in Hierusalem: for many of the Saints I shut vp in prison, hauing receiued authoritie of the hie Priests, and when they were put to death, I gaue my sentence.
Som jag ock gjorde i Jerusalem; och många heliga kastade jag i fängelse, dertill jag magt tagit hade af de öfversta Presterna; och då de dräpne vordo, förde jag domen.
11 And I punished them throughout all the Synagogues, and compelled them to blaspheme, and being more mad against them, I persecuted them, euen vnto strange cities.
Och i alla Synagogor pinade jag dem ofta, och nödgade dem till hädelse; och var dem så mycket ondsinnig, att jag förföljde dem ock uti de främmande städer.
12 At which time, euen as I went to Damascus with authoritie, and commission from the hie Priests,
För hvilka sak, när jag for till Damascum, med öfversta Presternas magt och förlof;
13 At midday, O King, I sawe in the way a light from heauen, passing the brightnes of the sunne, shine round about mee, and them which went with me.
Vid middagstid, o Konung, såg jag i vägen ett sken af himmelen, klarare än solskenet, skinandes kringom mig, och dem som med mig foro.
14 So when we were all fallen to the earth, I heard a voyce speaking vnto me, and saying in the Hebrew tongue, Saul, Saul, why persecutest thou me? It is hard for thee to kicke against pricks.
Och när vi alle föllo ned till jordena, hörde jag ena röst tala till mig, och säga på Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Dig är svårt att spjerna emot udden.
15 Then I sayd, Who art thou, Lord? And he sayd, I am Iesus whom thou persecutest.
Då sade jag: Ho äst du. Herre? Sade han: Jag är Jesus, den du förföljer.
16 But rise and stand vp on thy feete: for I haue appeared vnto thee for this purpose, to appoint thee a minister and a witnesse, both of the things which thou hast seene, and of the things in the which I will appeare vnto thee,
Men res dig upp, och statt på dina fötter; ty dertill hafver jag uppenbarat mig för dig, att jag skall skicka dig till en tjenare och vittne om det du sett hafver; och desslikes om det jag dig ännu uppenbara skall;
17 Deliuering thee from this people, and from the Gentiles, vnto whom now I send thee,
Och vill frälsa dig för folket, och för Hedningarna, till hvilka jag nu sänder dig;
18 To open their eyes, that they may turne from darknes to light, and from the power of Satan vnto God, that they may receiue forgiuenes of sinnes, and inheritance among them, which are sanctified by fayth in me.
Att du skall öppna deras ögon, att de skola omvändas ifrå mörkret till ljuset, och ifrå Satans magt till Gud; att de skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland dem som helgade äro, genom trona till mig.
19 Wherefore, King Agrippa, I was not disobedient vnto the heauenly vision,
Så var jag icke ohörig den himmelska synene, Konung Agrippa;
20 But shewed first vnto them of Damascus, and at Hierusalem, and throughout all the coasts of Iudea, and then to the Gentiles, that they should repent and turne to God, and doe workes worthy amendment of life.
Utan begynte förkunna först för dem som voro i Damasco och Jerusalem, och öfver allt Judiska landet, och sedan desslikes Hedningomen, att de skulle bättra sig, och omvända sig till Gud, görandes sådana gerningar som bättring tillhörde.
21 For this cause the Iewes caught me in the Temple, and went about to kill me.
För den sakens skull grepo Judarna mig i templet, och bödo till att dräpa mig.
22 Neuertheles, I obteined helpe of God, and continue vnto this day, witnessing both to small and to great, saying none other things, then those which the Prophets and Moses did say should come,
Dock hafver jag njutit Guds hjelp dertill, att jag ännu står i denna dag, betygandes både små och stora; intet annat sägandes, än det Propheterna sagt hafva att ske skulle, och Moses:
23 To wit, that Christ should suffer, and that he should be the first that should rise from the dead, and should shew light vnto this people, and to the Gentiles.
Att Christus lida skulle, och vara den förste af de dödas uppståndelse, och förkunna ett ljus folkena och Hedningomen.
24 And as he thus answered for himselfe, Festus said with a loude voyce, Paul, thou art besides thy selfe: much learning doeth make thee mad.
Då han nu sådant för sig svarat hade, sade Festus med höga röst: Du äst rasande, Paule; mycken konst hafver gjort dig rasande.
25 But he said, I am not mad, O noble Festus, but I speake the wordes of trueth and sobernes.
Och sade han: Min gode Feste, jag är intet rasande; utan talar sann och förnuftig ord.
26 For the King knoweth of these things, before whom also I speake boldly: for I am perswaded that none of these things are hidden from him: for this thing was not done in a corner.
Ty Konungen vet detta väl, för hvilkom jag ock trösteliga talar; ty jag håller det så före, att intet deraf är honom fördoldt; ty det är icke skedt lönliga.
27 O King Agrippa, beleeuest thou the Prophets? I know that thou beleeuest.
Tror du Propheterna, Konung Agrippa? Jag vet, att du tror.
28 Then Agrippa said vnto Paul, Almost thou perswadest me to become a Christian.
Då sade Agrippa till Paulum: Fögo ting fattas, att du talar så för mig, att jag varder Christen.
29 Then Paul sayd, I would to God that not onely thou, but also all that heare me to day, were both almost, and altogether such as I am, except these bonds.
Och sade Paulus: Jag både väl af Gudi, ehvad der fattas fögo eller mycket uti, att ej allenast du, utan ock alle de, som mig höra i dag, vorde sådane som jag är, undantagne dessa banden.
30 And when he had thus spoken, the King rose vp, and the gouernour, and Bernice, and they that sate with them.
Och när han detta talat hade, stod Konungen upp, och landshöfdingen, och Bernice, och de som såto der med dem.
31 And when they were gone apart, they talked betweene themselues, saying, This man doeth nothing worthy of death, nor of bonds.
Och vid de gingo afsides, talade de emellan sig, sägande: Denne mannen hafver intet gjort, det döden eller band värdt är.
32 Then sayd Agrippa vnto Festus, This man might haue bene loosed, if hee had not appealed vnto Cesar.
Och sade Agrippa till Festum: Denne mannen måtte väl vordit lösgifven, hade han icke skjutit sig till Kejsaren.
