Acts 2
1 And when the day of Pentecost was come, they were al with one accord in one place.
Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans.
2 And suddenly there came a sounde from heauen, as of a russhing and mightie winde, and it filled all the house where they sate.
Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto.
3 And there appeared vnto them clouen tongues, like fire, and it sate vpon eche of them.
Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem.
4 And they were all filled with the holy Ghost, and began to speake with other tongues, as the Spirit gaue them vtterance.
Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala.
5 And there were dwelling at Hierusalem Iewes, men that feared God, of euery nation vnder heauen.
Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är.
6 Nowe when this was noised, the multitude came together and were astonied, because that euery man heard them speake his owne language.
Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål;
7 And they wondered al, and marueiled, saying among themselues, Beholde, are not all these which speake, of Galile?
Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?
8 How then heare we euery man our owne language, wherein we were borne?
Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre?
9 Parthians, and Medes, and Elamites, and the inhabitants of Mesopotamia, and of Iudea, and of Cappadocia, of Pontus, and Asia,
Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien;
10 And of Phrygia, and Pamphylia, of Egypt, and of the partes of Libya, which is beside Cyrene, and strangers of Rome, and Iewes, and Proselytes,
Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom;
11 Creetes, and Arabians: wee hearde them speake in our owne tongues the wonderful works of God.
Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk.
12 They were all then amased, and douted, saying one to another, What may this be?
Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara?
13 And others mocked, and saide, They are full of newe wine.
Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.
14 But Peter standing with ye Eleuen, lift vp his voice, and said vnto them, Ye men of Iudea, and ye all that inhabite Hierusalem, be this knowen vnto you, and hearken vnto my woordes.
Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron;
15 For these are not drunken, as yee suppose, since it is but the third houre of the day.
Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen;
16 But this is that, which was spoken by the Prophet Ioel,
Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel:
17 And it shalbe in the last daies, saith God, I wil powre out of my Spirite vpon al flesh, and your sonnes, and your daughters shall prophecie, and your yong men shall see visions, and your old men shall dreame dreames.
Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar.
18 And on my seruauntes, and on mine handmaides I will powre out of my Spirite in those daies, and they shall prophecie.
Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera.
19 And I wil shew wonders in heauen aboue, and tokens in the earth beneath, blood, and fire, and the vapour of smoke.
Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb.
20 The Sunne shalbe turned into darkenesse, and the moone into blood, before that great and notable day of the Lord come.
Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer.
21 And it shalbe, that whosoeuer shall call on the Name of the Lord, shalbe saued.
Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig.
22 Yee men of Israel, heare these woordes, JESUS of Nazareth, a man approued of God among you with great workes, and wonders, and signes, which God did by him in the middes of you, as yee your selues also knowe:
I män af Israel, hörer dessa orden: Jesum af Nazareth, den man, som när eder af Gudi bevisad är, med krafter, och under, och tecken, som Gud hafver gjort genom honom ibland eder; såsom I ock sjelfve veten.
23 Him, I say, being deliuered by the determinate counsell, and foreknowledge of God, after you had taken, with wicked handes you haue crucified and slaine.
Honom, efter han af Guds betänkta råd och försyn utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat.
24 Whome God hath raised vp, and loosed the sorrowes of death, because it was vnpossible that he should be holden of it.
Den hafver Gud uppväckt, och lossat dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han skulle behållas af honom.
25 For Dauid sayeth concerning him, I beheld the Lord alwaies before me: for hee is at my right hand, that I should not be shaken.
Ty David säger om honom: Jag hafver alltid föresatt Herran för min ögon; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda.
26 Therefore did mine heart reioyce, and my tongue was glad, and moreouer also my flesh shall rest in hope,
Fördenskull är mitt hjerta gladt, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött hvilas i förhoppning.
27 Because thou wilt not leaue my soule in graue, neither wilt suffer thine Holy one to see corruption. (Hadēs g86)
Ty du öfvergifver icke mina själ i helvete, och tillstäder icke att din Helige skall se förgängelse. (Hadēs g86)
28 Thou hast shewed me the waies of life, and shalt make me full of ioy with thy countenance.
Du hafver mig kungjort lifsens vägar; du skall uppfylla mig med fröjd för ditt ansigte.
29 Men and brethren, I may boldly speake vnto you of the Patriarke Dauid, that hee is both dead and buried, and his sepulchre remaineth with vs vnto this day.
I män och bröder, man må fritt tala med eder om den Patriarchen David; han är död och begrafven, och hans graf är när oss intill denna dag.
30 Therefore, seeing hee was a Prophet, and knewe that God had sworne with an othe to him, that of the fruite of his loynes hee woulde raise vp Christ concerning the flesh, to set him vpon his throne,
Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade lofvat honom med en ed, att han af hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans säte;
31 Hee knowing this before, spake of the resurrection of Christ, that his soule shoulde not bee left in graue, neither his flesh shoulde see corruption. (Hadēs g86)
Såg han det framföreåt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är öfvergifven uti helvete; icke heller hans kött hafver sett förgängelse. (Hadēs g86)
32 This Iesus hath God raised vp, whereof we all are witnesses.
Denna Jesum hafver Gud uppväckt, der vi alle vittne till äro.
33 Since then that he by the right hande of God hath bene exalted, and hath receiued of his Father the promise of the holy Ghost, hee hath shed foorth this which yee nowe see and heare.
Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått hafver af Fadrenom om den Helga Anda, hafver han utgjutit detta I nu sen och hören.
34 For Dauid is not ascended into heauen, but he sayth, The Lord sayd to my Lord, Sit at my right hande,
Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
35 Vntill I make thine enemies thy footestoole.
Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall.
36 Therefore, let all the house of Israel know for a suretie, that God hath made him both Lord, and Christ, this Iesus, I say, whome yee haue crucified.
Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ.
37 Now when they heard it, they were pricked in their heartes, and said vnto Peter and the other Apostles, Men and brethren, what shall we doe?
Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra?
38 Then Peter said vnto them, Amend your liues, and bee baptized euery one of you in the Name of Iesus Christ for the remission of sinnes: and ye shall receiue the gift of the holy Ghost.
Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.
39 For the promise is made vnto you, and to your children, and to all that are a farre off, euen as many as the Lord our God shall call.
Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder.
40 And with many other words he besought and exhorted them, saying, Saue your selues from this froward generation.
Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet.
41 Then they that gladly receiued his word, were baptized: and the same day there were added to the Church about three thousand soules.
De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar.
42 And they continued in the Apostles doctrine, and fellowship, and breaking of bread, and prayers.
Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.
43 And feare came vpon euery soule: and many wonders and signes were done by ye Apostles.
Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna.
44 And all that beleeued, were in one place, and had all things common.
Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig.
45 And they sold their possessions and goods, and parted them to all me, as euery one had need.
Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde.
46 And they continued dayly with one accord in the Temple, and breaking bread at home, did eate their meate together with gladnesse and singlenesse of heart,
Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet.
47 Praysing God, and had fauour with all the people: and the Lord added to the Church from day to day, such as should be saued.
Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.
