Acts 12
1 Nowe about that time, Herod the King stretched forth his hands to vexe certaine of the Church,
På samma tid tog Konung Herodes fatt på några af församlingene, till att pina dem.
2 And he killed Iames the brother of Iohn with the sword.
Och drap han Jacobum, Johannis broder, med svärd.
3 And when he sawe that it pleased the Iewes, he proceeded further, to take Peter also (then were the dayes of vnleauened bread.)
Och då han såg, att det behagade Judomen väl, tog han ock fatt på Petrus; och det var om Sötebrödsdagarna.
4 And when he had caught him, he put him in prison, and deliuered him to foure quaternions of souldiers to be kept, intending after the Passeouer to bring him foorth to the people.
Då han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antvardandes honom fyra qvarter krigsknektar, till att förvaran; aktandes efter Påskana hafva honom ut för folket.
5 So Peter was kept in prison, but earnest prayer was made of ye Church vnto God for him.
Och Petrus förvarades i fängelset. Men församlingen hade bön till Gud för honom, utan återvändo.
6 And when Herod woulde haue brought him out vnto the people, the same night slept Peter betweene two souldiers, bound with two chaines, and the keepers before the doore, kept the prison.
När nu Herodes ville haft honom före, i den samma nattene sof Petrus emellan två krigsknektar, bunden med två kedjor; och vaktarena voro för dörrene, och togo vara på fängelset.
7 And behold the Angel of the Lord came vpon them, and a light shined in the house, and he smote Peter on the side, and raysed him vp, saying, Arise quickely. And his chaines fell off from his handes.
Och si, Herrans Ängel stod för honom, och ett sken lyste i huset, och stötte Petrum på sidona, och väckte honom upp, sägandes: Statt upp snarliga. Och kedjorna föllo utaf hans händer.
8 And the Angel saide vnto him, Girde thy selfe, and binde on thy sandales. And so he did. Then he said vnto him, Cast thy garment about thee, and follow me.
Och sade Ängelen till honom: Bind om dig, och tag dina skor uppå; han ock så gjorde. Och han sade till honom: Tag din kjortel uppå, och följ mig.
9 So Peter came out and followed him, and knewe not that it was true, which was done by the Angel, but thought he had seene a vision.
Och så gick han ut, och följde honom; och visste icke, att det var sant, som skedde af Ängelen, utan mente att han hade sett en syn.
10 Nowe when they were past the first and the second watch, they came vnto the yron gate, that leadeth vnto the citie, which opened to them by it owne accord, and they went out, and passed through one streete, and by and by the Angel departed from him.
Och de gingo fram genom den första och andra vakten, och kommo till jernporten, som drog åt staden; den öppnades dem af sig sjelf; och de gingo derut, dragandes framåt en gato långt; och i det samma kom Ängelen ifrå honom.
11 And when Peter was come to himselfe, he said, Nowe I know for a trueth, that the Lord hath sent his Angel, and hath deliuered me out of the hand of Herod, and from all the wayting for of the people of the Iewes.
Då Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag förvisso, att Herren hafver sändt sin Ängel, och tagit mig utu Herodis hand, och ifrån all Judiska folkens åstundan.
12 And as he considered the thing, he came to the house of Marie, the mother of Iohn, whose surname was Marke, where many were gathered together, and prayed.
Och då han besinnade sig, kom han till Marie hus, som var Johannis moder, den ock kallades Marcus; och der voro månge församlade, och bådo.
13 And when Peter knocked at the entrie doore, a maide came foorth to hearken, named Rhode,
Då Petrus klappade på porten, gick en piga ut att höra ho der var, benämnd Rode.
14 But when she knew Peters voyce, she opened not the entrie doore for gladnesse, but ranne in, and tolde howe Peter stood before the entrie.
Och då hon kände Petri röst, lät hon icke upp porten, för glädjes skull; utan lopp in, och bådade dem att Petrus stod för porten.
15 But they said vnto her, Thou art mad. Yet she affirmed it constantly, that it was so. Then said they, It is his Angel.
Då sade de till henne: Du äst icke vid din sinne. Då stod hon fast derpå, att det var så. Då sade de: Hans Ängel äret.
16 But Peter continued knocking, and when they had opened it, and sawe him, they were astonied.
Men Petrus höll uppå att klappa. När de då uppläto, fingo de se honom, och förundrade sig.
17 And he beckened vnto them with the hand, to hold their peace, and told them how the Lord had brought him out of the prison. And he saide, Goe shewe these things vnto Iames and to the brethren: and he departed and went into an other place.
Då tecknade han dem med handene, att de skulle tiga; och förtäljde dem, huru Herren hade frälst honom utu fängelset; och han sade: Görer Jacobo och bröderna båd härom. Sedan gick han derut, och drog bort på en annan stad.
18 Nowe assoone as it was day, there was no small trouble among the souldiers, what was become of Peter.
Men då dager vardt, var icke litet bekymmer ibland krigsknektarna, hvad af Petro skulle vordit.
19 And when Herod had sought for him, and found him not, he examined the keepers, and commanded them to be led to be punished. And he went downe from Iudea to Cesarea, and there abode.
Och Herodes hade båd efter honom, och fann honom icke; ty lät han ransaka vakterna, och hafva dem bort; och for ned af Judeen till Cesareen, och dvaldes der.
20 Then Herod was angrie with them of Tyrus and Sidon, but they came all with one accord vnto him, and perswaded Blastus the Kings Chamberlaine, and they desired peace, because their countrey was nourished by the Kings land.
Och Herodes var illa tillfrids med dem af Tyro och Sidon. Men de kommo endrägteliga till honom, och talade vid Blastum, som Konungens kamererare var, och begärade frid; ty deras landsände hade sin näring af Konungens land.
21 And vpon a day appointed, Herod arayed himselfe in royall apparell, and sate on the iudgement seate, and made an oration vnto them.
Då bestämde Herodes en dag, och klädde sig uti Konungslig kläder, och satte sig på domstolen, och hade ett tal till dem;
22 And the people gaue a shoute, saying, The voyce of God, and not of man.
Och folket ropade: Guds röst är detta, och icke menniskors.
23 But immediatly the Angel of the Lord smote him, because he gaue not glorie vnto God, so that he was eaten of wormes, and gaue vp the ghost.
Och straxt slog honom Herrans Ängel, derföre att han icke gaf Gudi ärona; och han vardt uppfräten af matkar, och gaf upp andan.
24 And the worde of God grewe, and multiplied.
Men Guds ord växte och förökades.
25 So Barnabas and Saul returned from Hierusalem, when they had fulfilled their office, and tooke with them Iohn, whose surname was Marke.
Men Barnabas och Paulus foro igen till Jerusalem, och fingo den undsättning ifrå sig; och togo med sig Johannes, som ock kallades Marcus.
