2 Chronicles 15
1 Then the Spirite of God came vpon Azariah the sonne of Obed.
Och uppå Asaria, Obeds son, kom Guds Ande.
2 And he went out to meete Asa, and said vnto him, O Asa, and all Iudah, and Beniamin, heare ye me. The Lord is with you, while ye be with him: and if ye seeke him, he wil be founde of you, but if ye forsake him, he will forsake you.
Han gick ut emot Asa, och sade till honom: Hörer härtill, Asa, och hele Juda och BenJamin; Herren är med eder, efter I ären med honom; och när I söken honom, låter han sig af eder finna; om I ock öfvergifven honom, så öfvergifver han ock eder.
3 Nowe for a long season Israel hath bene without the true God, and without Priest to teach and without Lawe.
Men det skall vara många dagar i Israel, att der skall ingen rätter Gud vara; ingen Prest, som lärer; ingen lag.
4 But whosoeuer returned in his affliction to the Lord God of Israel, and sought him, he was founde of them.
Och när de omvända sig i sine nöd till Herran Israels Gud, och söka honom, så skall han låta sig finna.
5 And in that time there was no peace to him, that did goe out and goe in: but great troubles were to all the inhabitants of the earth.
På den tiden varder icke väl gångandes dem som ut och in gå; förty det varder ett stort buller öfver alla de som bo på jordene.
6 For nation was destroyed of nation, and citie of citie: for God troubled them with all aduersitie.
Ty det ena folket skall slå det andra, och en stad den andra; förty Gud skall förskräcka dem med allahanda ångest.
7 Be ye strong therefore, and let not your handes be weake: for your worke shall haue a rewarde.
Men I varer tröste, och drager icke edra händer ifrå; ty edart verk hafver sin lön.
8 And when Asa heard these wordes, and the prophesie of Obed the Prophet, he was encouraged, and tooke away the abominations out of all the lande of Iudah, and Beniamin, and out of the cities which he had taken of mount Ephraim, and he renued the altar of the Lord, that was before the porche of the Lord.
Då Asa hörde dessa orden, och Obeds den Prophetens Prophetia, vardt han tröst, och kastade bort de styggelser utu hela Juda land och BenJamin, och utu städerna, som han vunnit hade på Ephraims berg, och förnyade Herrans altare, som för Herrans förhus stod;
9 And he gathered all Iudah and Beniamin, and the strangers with them out of Ephraim, and Manasseh, and out of Simeon: for there fell many to him out of Israel, when they sawe that the Lord his God was with him.
Och församlade hela Juda och BenJamin, och främlingarna när dem utaf Ephraim, Manasse och Simeon; förty till honom föllo månge af Israel, som de sågo att Herren hans Gud med honom var.
10 So they assembled to Ierusalem in the third moneth, in the fifteenth yere of the reigne of Asa.
Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månadenom, i femtonde årena Asa rikes;
11 And they offred vnto the Lord the same time of the spoyle, which they had brought, euen seuen hundreth bullockes, and seuen thousande sheepe.
Och offrade på den dagen Herranom utaf rofvet, som de hemtat hade, sjuhundrad nöt, och sjutusend får.
12 And they made a couenant to seeke the Lord God of their fathers, with all their heart, and with all their soule.
Och de trädde uti förbundet, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, af allt hjerta, och af allo själ;
13 And whosoeuer will not seeke the Lord God of Israel, shalbe slaine, whether he were small or great, man or woman.
Och hvilken som icke sökte Herran Israels Gud, han skulle dö, både liten och stor, både man och qvinna.
14 And they sware vnto the Lord with a loude voyce, and with shouting and with trumpets, and with cornets.
Och de svoro Herranom med höga röst, med rop, med trummeter och basuner.
15 And all Iudah reioyced at the othe: for they had sworne vnto the Lord with all their heart, and sought him with a whole desire, and he was founde of them. And the Lord gaue them rest rounde about.
Och hele Juda fröjdade sig öfver eden; ty de hade svorit af allt hjerta, och de sökte honom af allom vilja, och han lät sig af dem finna; och Herren gaf dem ro allt omkring.
16 And King Asa deposed Maachah his mother from her regencie, because she had made an idole in a groue: and Asa brake downe her idole, and stamped it, and burnt it at the brooke Kidron.
Ock satte Konung Asa sina moder Maacha af ämbetet, för det hon stiktat hade uti Miplezeths lund; och Asa utrotade hennes Miplezeth, och sönderslog honom, och uppbrände honom vid Kidrons bäck.
17 But the hie places were not taken away out of Israel: yet the heart of Asa was perfit all his dayes.
Men höjderna vordo icke bortlagda utur Israel; dock var Asa hjerta rättsinnigt, så länge han lefde.
18 Also he brought into the house of God the things that his father had dedicate, and that he had dedicate, siluer, and golde, and vessels.
Och han lät komma in uti Guds hus hvad hans fader helgat hade, och hvad han helgat hade, silfver, guld och käril.
19 And there was no warre vnto the fiue and thirtieth yeere of the reigne of Asa.
Och intet örlig var allt intill femte och tretionde året Asa rikes.
