1 Peter 2

1 Wherefore, laying aside all maliciousnes, and all guile, and dissimulation, and enuie, and all euill speaking,

Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

2 As newe borne babes desire that sincere milke of the woorde, that yee may growe thereby,

Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

3 Because yee haue tasted that the Lord is bountifull.

om I annars haven »smakat att Herren är god».

4 To whome comming as vnto a liuing stone disallowed of men, but chosen of God and precious,

Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;

5 Yee also as liuely stones, bee made a spirituall house, an holy Priesthoode to offer vp spirituall sacrifices acceptable to God by Iesus Christ.

och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

6 Wherefore also it is conteyned in the Scripture, Beholde, I put in Sion a chiefe corner stone, elect and precious: and hee that beleeueth therein, shall not be ashamed.

Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

7 Vnto you therefore which beleeue, it is precious: but vnto them which be disobedient, the stone which the builders disallowed, the same is made the head of the corner,

För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,

8 And a stone to stumble at, and a rocke of offence, euen to them which stumble at the woorde, being disobedient, vnto the which thing they were euen ordeined.

som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.

9 But yee are a chosen generation, a royall Priesthoode, an holy nation, a people set at libertie, that yee shoulde shewe foorth the vertues of him that hath called you out of darkenesse into his marueilous light,

I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

10 Which in time past were not a people, yet are nowe the people of God: which in time past were not vnder mercie, but nowe haue obteined mercie.

I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».

11 Dearely beloued, I beseeche you, as strangers and pilgrims, abstaine from fleshly lusts, which fight against the soule,

Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.

12 And haue your conuersation honest among the Gentiles, that they which speake euill of you as of euill doers, may by your good woorkes which they shall see, glorifie God in the day of visitation.

Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.

13 Therefore submit your selues vnto all maner ordinance of man for the Lordes sake, whether it be vnto the King, as vnto the superiour,

Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,

14 Or vnto gouernours, as vnto them that are sent of him, for the punishment of euill doers, and for the praise of them that doe well.

eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

15 For so is the will of God, that by well doing ye may put to silence the ignorance of the foolish men,

Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.

16 As free, and not as hauing the libertie for a cloke of maliciousnesse, but as the seruauntes of God.

I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.

17 Honour all men: loue brotherly fellowship: feare God: honour the King.

Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».

18 Seruaunts, be subiect to your masters with all feare, not onely to the good and courteous, but also to the froward.

I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

19 For this is thanke worthie, if a man for conscience toward God endure griefe, suffering wrongfully.

Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.

20 For what praise is it, if when ye be buffeted for your faultes, yee take it paciently? but and if when ye doe well, ye suffer wrong and take it paciently, this is acceptable to God.

Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.

21 For hereunto ye are called: for Christ also suffred for you, leauing you an ensample that ye should follow his steppes.

Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

22 Who did no sinne, neither was there guile found in his mouth.

»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

23 Who when hee was reuiled, reuiled not againe: when hee suffered, hee threatned not, but comitted it to him that iudgeth righteously.

När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

24 Who his owne selfe bare our sinnes in his body on the tree, that we being dead to sinne, should liue in righteousnesse: by whose stripes ye were healed.

Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».

25 For ye were as sheepe going astray: but are nowe returned vnto the shepheard and Bishop of your soules.

Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.