Zechariah 2

1 Then I looked again and I saw a man with a measuring line in his hand.

Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.

2 “Where are you going?” I asked him. “I'm going to Jerusalem to measure its width and length,” he replied.

Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.

3 The angel I was talking to came forward and another angel came to meet him

Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;

4 and told him, “Run, and tell the young man that Jerusalem will have so many people and farm animals that it will be too big to have walls.”

Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.

5 The Lord declares, I myself will be a wall of fire all around the city, and I will be the glory inside it.

Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.

6 Run! Run! Run away from the northern land, says the Lord, because I have scattered you to the four winds of heaven.

O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.

7 Run away, people of Zion! All of you who live in Babylon must escape.

O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.

8 For this is what the Lord Almighty said: Afterwards the glorious Lord sent me against the nations that plundered you—for those who touch you touch the apple of his eye.

Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.

9 I will raise my hand against them and their former slaves will plunder them. Then you will know the Lord Almighty has sent me.

Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.

10 Sing in celebration, people of Zion, for I am coming to live with you, declares the Lord.

Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.

11 Many nations will become believers in Lord on that day, and they shall be my people. I will live among you, and you will know the Lord Almighty has sent me to you.

Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.

12 The people of Judah will be the Lord's special people in the holy land, and he will once again choose Jerusalem as his special city.

Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.

13 Be silent before the Lord, everyone, for he has risen from the holy place where he lives.

Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.