Psalms 69
1 For the music director. To the tune “Lilies.” A psalm of David. God, please save me, because the water is up to my neck!
En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
2 I'm sinking deeper into the mud—there's no solid ground for me to stand. I find myself in deep water; floods wash over me.
Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
3 I'm so tired of screaming out for help my throat is totally raw. My eyes are worn out looking for my God to help me.
Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
4 Those who hate me for no reason are more than the number of hairs on my head. Many enemies try to destroy me by telling lies. How can I give back what I didn't steal?
De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
5 God, you know how foolish I am! My sins are not hidden from you.
Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
6 Don't let those who trust you be ashamed because of me, Lord God Almighty. Don't let those who follow you be disgraced because of me, God of Israel.
Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
7 For your sake I put up with the insults; my face shows my embarrassment.
Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
8 I have become a foreigner to my brother Israelites; a stranger to my very own brothers.
Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
9 My devotion for your house is burning me up inside; the insults of those who insulted you have fallen on me.
Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
10 I wept and I fasted, but they mocked me;
Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
11 I mourned in sackcloth, but they laughed at me.
Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
12 People sitting by the town gate gossip about me. I'm the subject of rude songs sung by drunks.
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
13 But my prayer is to you, Lord, believing this is a good time to respond to me. God, in your wonderful trustworthy love, answer me with your sure salvation.
Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
14 Please rescue me from the mud—don't let me sink! Save me from those who hate me and from drowning in the deep waters!
Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
15 Don't let the flood waters wash over me. Don't let the deep waters pull me down. Don't let the grave close over me.
Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
16 Please answer my prayers, Lord, for you are good and love me with your trustworthy love; because of your kindness, please help me.
Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
17 Don't turn away from me, your servant. Please answer me quickly because I'm in trouble.
Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
18 Come here and rescue me; set me free from my enemies.
Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
19 You—you know my shame, my disgrace, my humiliation. You see everything my enemies are doing.
Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
20 Insults have broken my heart—I am so sick there is no cure. I looked for some sympathy, but there was no one! Nobody showed me any compassion.
Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
21 Instead they gave me bitter herbs to eat and vinegar to drink.
Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
22 May the table set before them become a trap for them, a net that catches them, bringing punishment.
Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
23 May their eyes become blind so they cannot see, and may their backs always be bent low in dejection.
Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
24 Pour out your judgment on them; chase them down in your fierce anger.
Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
25 Let the places where they live be deserted. Let their homes be abandoned.
Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
26 For they persecute those you have punished, and make it even more painful for those you have disciplined.
Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
27 Punish them for the evil they have done. Don't acquit them.
Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
28 Blot out their names from the Book of Life. Don't let them be listed with those who do right.
Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
29 But I am suffering and in physical pain. God, please save me and keep me safe.
Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
30 I will praise God's character in song; I will say how incredible he is and how thankful I am.
Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
31 The Lord is happier with this than with offering animals as sacrifices: cattle, or bulls with horns and hooves.
Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
32 The humble will see this and be happy. May God encourage everyone who comes to him.
De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
33 God hears the poor, and he does not ignore his people who are in prison.
Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
34 Praise him heaven and earth, the seas and everything that lives in them!
Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
35 For God will save Zion, and rebuild the cities of Judah. They will live there and own the land.
Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
36 The descendants of those who follow him will inherit the land, and those who love him will live there.
Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
