Psalms 56

1 For the music director. According to “Dove on Distant Oaks.” A psalm (miktam) of David concerning the time the Philistines captured him in Gath. God, please be gracious to me, for people are persecuting me; my attackers fight against me all day long.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 My enemies chase me down all the time—there are many of them, attacking me in their arrogance.

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 But when I'm afraid, I trust in you.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 I thank God for his promises. I trust in God, so why should I be fearful? What can mere human beings do to me?

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 They constantly twist my words against me; they spend all their time thinking of evil things to do to me.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 They gather together in their hiding places to keep watch on me, hoping to kill me.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Will they escape when they do so much evil? God, in anger bring these people down!

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 You've kept track of all my wanderings. You've collected all my tears in your bottle. You've kept a record of each one.

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Then those who hate me will run away when I call for your help. For I know this: God is for me!

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 I thank God for his promises. I thank the Lord for his promises.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 I trust in God, so why should I be fearful? What can mere human beings do to me?

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 God, I will keep my promises to you. I will give thank offerings to you,

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 for you have saved me from death and kept me from falling. Now I walk in the presence of God, in the light that gives life.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.